Mac till Mac

Förberedelser

1. Fixa ett fast domännamn/ip-nummer. Om du inte hör till dom lyckligt lottade som har ett fast ip-nummer kan du fixa en gratis subdomän hos DynDNS eller liknande. Då kan du alltid ansluta till ditt hemmanätverk med hjälp av ett domännamn (exempelvis minadress.dyndns.org) och behöver inte känna till hemmanätverkets (ofta) skiftande ip-nummer varje gång du ska ansluta.
2. Öppna en port i routern. För att kunna ansluta utifrån med hjälp av SSH till ditt lokala nätverk, måste du öppna en port i routern. Som standard använder SSH port 22, men jag rekommenderar att istället öppna en annan port – exempelvis 33 – för att undvika intrångsförsök av hackerrobotar på standardporten 22. Här kan du se vilka portar som används av andra tjänster. För enkelhetens skull, undvik dessa. När du öppnat porten i routern för extern access, så dirigerar du om dess trafik till värddatorns lokala ip-nummer och port 22 (dvs till den dator som iTunes-biblioteket ligger på). För att detta ska fungera är det viktigt att du reserverar värddatorns lokala ip-nummer i routern så att det alltid är detsamma (exempelvis 10.0.1.10).
3. Aktivera Fjärrinloggning under Systeminställningar. Det är även bra om du aktiverar Vakna för Ethernet-nätverksåtkomst ("wake on LAN") under Systeminställningar -> Strömsparare så att datorn vaknar ur vila när du försöker ansluta till den.
4. Starta iTunes. iTunes måste vara igång på värddatorn för att det ska funka.
5. Slå på Hemmadelning i iTunes.

Skapa anslutningen utifrån

Nu är du redo att ansluta till din värddator över internet.

1. Starta Terminalen på gästdatorn som ska ansluta till värddatorn.
2. I Terminalen skriver du: ssh -fNL *:36890:127.0.0.1:3689 -p 33 datornamn@ipnummer - "-p 33" ersätter du med det portnummer som du har valt för SSH-trafik i routern (se punkt 2 ovan, under Förberedelser). - "Datornamn" ersätter du med din dators/användares namn, som du hittar under Systeminställningar -> Delning på datorn med det utdelade värddatorn. - "Ipnummer"  ersätter du med det publika ip-nummer (eller domännamn) som värddatorns nätverk/router har. Surfa förslagsvis in på den här adressen från värddatorn för att se dess publika ip-nummer. - "-fNL-flaggan" kan bytas mot -L. Då avslutas SSH-anslutningen när du stänger terminalfönstret istället för att ligga i bakgrunden.
3. Tryck därefter retur och invänta värddatorns lösenordsbegäran. Skriv in användarlösenordet för värddatorn och tryck retur ytterligare en gång. Därefter är anslutningen upprättad.
4. För att slutligen registrera DAAP-tjänsten i gästdatorn, skriver du dns-sd -R "Remote iTunes" _daap._tcp local 36890 & i Terminalen och trycker på retur.
5. Starta iTunes och se till att Visa delade bibliotek under Inställningar är ikryssad. Om allt är rätt konfigurerat ska det nu dyka upp ett bibliotek under Delat. Klicka på det och skriv in det eventuella lösenordet till värddatorns Hemmadelning.
6. Klart! Nu har du full access till ditt iTunes-bibliotek från din externa dator. Ett enkelt sätt att avsluta SSH-anslutningen är att starta Aktivitetskontroll och söka efter aktiviteten SSH. Markera den och klicka på knappen Avsluta.

Mac till iOS

Det finns många olika sätt att koppla upp din iOS-enhet mot din dator för att komma åt musik, bilder och video. Här är några av tips:

• Plex. Ger dig access till innehållet i Plex, iTunes samt iPhoto. KLEXi är ytterligare ett alternativ med liknande funktioner.
• Remote Buddy tillsammans med AJAX Remote. Kombinationen är nog mer till för fjärrstyrning än streaming, men trots det går det utmärkt att strömma musik från iTunes till appen AJAX Remote. Här är är två bra guider från iPhone Hacks och IOSpirit hur man gör.
• EyeTV. Enbart till för att strömma tv (inspelad och live) från en Mac, med EyeTV på, till en iOS-enhet.
• Telekinesis - Mac-program för att dela iTunes-bibliotek över internet.
• Cloud Connect Pro - iPhone/iPad-app för att ansluta till din dator över internet.

Diverse länkar

• Stream iTunes over SSH
• Stream iPhoto over SSH
• SSH Port Forwarding on Mac OS X
• iTunes – Streaming over SSH via Internet
• iTunes sharing over the internet using Back to my Mac and ssh port forwarding
• iTunes sharing over WAN connections
• Sharing iTunes libraries over the Internet, bypassing Bonjour restrictions
• Stream Your iTunes Library To iPhone Over The Web
• How To Play Your iTunes Library Remotely Over a VPN
• Zerospan - Mac-program för att skapa VPN-tunnlar.
• MusicPort - Mac-program för att dela iTunes-bibliotek över internet.

Namnsyntax

Skaparna av Plex föreslår att filmfilernas namn ska följa den här syntaxen: Föredrar du punkter istället för bindestreck som avgränsare mellan filnamnets olika delar, funkar även det. Huvudsaken är att delarna är åtskilda med någon typ av delningstecken.

Fixa filnamnen

Ett suveränt program att döpa om filmfiler med är Zeeb, som till viss del automatiserar processen. Dessutom är det hyfsat lättanvänt. Det kräver dock att du har Adobe AIR installerat. Så här går det till. Zeeb söker efter filmfilens namn i IMDb. Resultatet visas sedan i en lista som du som användare kan välja från. Slutligen döps filen om baserat på de parametrar du har angivit i programmets inställningar. En fiffig sak med Zeeb är att man kan lära programmet vilka delar av ett felaktigt filnamn som det ska strunta i, behålla eller bara söka på. Det gör man med dom här knapparna: Utöver fildöpning kan Zeeb ladda ner filmomslag som fristående JPEG-filer från IMDb. Den här funktionen är dock ganska oanvändbar eftersom få Mac-program hanterar fristående metadata. Här är några skärmdumpar som visar hur gränssnittet ser ut i Zeeb, samt mina inställningar.

Omdöpningsprogram (filmer/tv-serier)

Här är några program som döper om videofiler:

• Zeeb
• Transmogrifier
• FileBot
• SimpleMovieRenamer
• iFlix
• RenameandMove

Omdöpningsprogram (alla typer av filer)

Här är några program går att använda för omdöpning av alla typer av filer:

• ABFR
• Batch File Rename
• Batch Rename
• ff_rename
• Name Mangler
• Name Munger
• Name Those Files!
• NameChanger
• R-Name
• ReNa
• Renamer
• Renamerox
• Search&Replace

Fixa metadatan

När väl filnamnen är korrekta är det dags att tanka ner själva metadatan. Hur man går tillväga beror på vilket filformat filmerna är i och vilket program du använder för att administrera filmsamlingen. Använder du Plex är det bara att lägga till filmmappen i mediahanteraren så fixas metadatan automatiskt efter en stund. Värt att tänka på är att metadatan i Plex endast sparas i dess databas och inte tillsammans med filmfilen. Använder du iTunes finns det en rad olika program att hämta metadata med, eftersom iTunes själv inte fixar det. Det gemensamma för alla de programmen är att dom enbart hanterar MPEG4-filer och att metadatan sparas som taggar i själva filmfilen, till skillnad från Plex metod.

Taggningsprogram för MPEG4-filer

• Subler
• iDentify 2
• MetaX
• MetaZ
• Lostify
• Movies Database Mac
• KavaMovies
• Scenery

Ytterligare sorteringsprogram

Utöver Plex och iTunes finns det även andra program som kan hjälpa dig att hålla ordning på dina mediafiler:

• iDive
• Usher
• Delicious Library 2

• WPA-kryptering
• DHCP
• Åtkomststyrning med hjälp av MAC-adresser
• Slutet nätverk

Och det är egentligen allt som krävs för ett riktigt säkert och smidigt trådlöst nätverk.

Problemet

Jag har själv en ny AirPort Extreme (802.11n, dual band) men en äldre AirPort Express (802.11g). Först efter många timmar av research lyckades jag få dom att snacka med varandra via WDS. Det som trilskades för mig var en dold funktion i Extremen som man var tvungen att aktivera (mer om det nedan). På nyare Express-stationer är det som tur är mycket enklare.

Gammal Express (802.11g)

Har du en äldre AirPort Express (802.11g/firmware 6.x) måste du som sagt använda WDS för att ethernet-kontakten ska aktiveras. Ett WDS-nätverk är uppdelade i huvud-, relä- och fjärrstationer. Man kan likna det hela vid en seriekoppling:

• Huvudstationen: Sköter utdelningen av IP-nummer och agerar "hjärna".
• Relästationen: Skyfflar data mellan huvud- och fjärrstation. Även till/från anslutna klienter.
• Fjärrstationen: Skyfflar data mellan de anslutna klienterna och relä-/huvudstationen.

Innan du sätter igång med inställningarna är det bra att känna till vissa saker:

• Alla stationer måste använda samma radiokanal…
• …och samma kryptering (WEP eller WPA).
• Däremot är det inte nödvändigt att ha samma nätverksnamn/SSID på alla stationer.
• För bästa möjliga nätverksprestanda bör du ansluta alla klienter till relä- och fjärrstationerna via ethernet och inte trådlöst. Desto fler trådlösa "stationer" datapaketen måste färdas genom, desto långsammare kommer det att gå. Här är ett exempel.

Inställningar Expressen

Det här är inställningarna du behöver göra i AirPort Expressen (802.11g/firmware 6.x):

Inställningar Extremen

Det här är inställningarna du behöver göra i AirPort Extremen (802.11n/firmware 7.x): Det var främst den dolda inställningen i Extremen (bild 1) som satte krokben för mig. För att man ska kunna använda WDS-nätverk på en nyare AirPort Extreme måste man tydligen hålla nere ALT-tangenten när  man klickar i menyn. Först då blir WDS-valet synligt i menyn. Mycket ointuitivt Apple!

Länkar

• http://discussions.apple.com/message.jspa?messageID=11500921#11500921
• http://support.apple.com/kb/HT2044?viewlocale=en_US

Nyare Express (802.11n)

Har du en nyare Express (802.11n/firmware 7.x) är "Anslut till ett trådlöst nätverk" ett bättre val än WDS. Även då ska ethernet-kontakten fungera. Här är två bra guider hur man då går till väga:

• http://www.tireddonkey.com/files/EthernetBridge.html
• http://mactip.blogspot.com/2007/05/airport-extreme-wds-daisy-chain.html

Länkar

• iStumbler – Bra program för att se vilka wifi-kanaler dina grannar kör på, så att dom inte krockar med din(a) kanal(er). Tänk på att de trådlösa kanalerna överlappar varandra. Använder din granne exempelvis kanal 7 bör du undvika 6 och 8.
• Designing AirPort Networks – Apples manual för AirPort Utility.

• mp4-e-v1.mp4   (2400 kbit/s)
• mp4-d-v1.mp4   (1400 kbit/s)
• mp4-c-v1.mp4   (850 kbit/s)
• mp4-b-v1.mp4   (320 kbit/s)

Ju högre bitrate, desto större fil. Välj den bitrate som passar dig och kopiera den till urklipp. 4. Starta rtmpDump.app och gör förslagsvis dom inställningar som du ser i skärmdumpen här nedanför. 5. I fältet ”Download link” klistrar du in länken från SVT Play och trycker på ”Download”. 6. Om du gjort allt korrekt ska FLV-strömmen nu börjas tankas ner till din burk, till den sökväg du angivit under ”Output”. 7. Eftersom det egentligen är en H.264-ström (MP4/M4V) är det inga problem att öppna filen i valfri spelare. 8. Klart!

De saker som påverkar bitraten/kvaliteten är i huvudsak vilken kodek, kodningsmetod och filter/inställningar man använder. Och det är dessa saker som jag nu tänker gå igenom.

Film-rippning

Ickeförstörande kodning

Vad vill du helst uppnå: maximal kvalitet eller maximal komprimering? Är det maximal kvalitet, bör du inte välja Handbrake. Då är det bättre att välja ett ripprogram som tar bort DVD-skivans kopieringsskydd – som låter dig spara ner filmen till hårddisken. Några sådana program är för Mac är:

Filmerna blir på så sätt identiska med originalet, men väldigt stora (4–8,5 GB).

Förstörande kodning (x264)

Kan du acceptera en viss kvalitetsförlust i utbyte mot en dramatiskt mindre filstorlek är Handbrake däremot rätt program för dig. Eftersom Handbrake är en både gratis och bra DVD-rippare så tänkte jag fokusera videodelen av det här inlägget åt det. Handbrake arbetar med så kallad förstörande komprimering. I utbyte mot en viss kvalitetsförlust kan filstorleken reduceras till 1/5 av originalstorleken, med nästintill bibehållen kvalitet. Det du måste fundera över är vilken balans mellan kvalitet och filstorlek som uppfyller just dina krav.

Container

Containern är det skal som omsluter ljud-, video- och textspåren i videofilen. Tre av de vanligaste containrarna är QuickTime, AVI och MPEG4. Matroska (MKV) är en relativt ny container som blivit populär på grund av att den är både öppen och väldigt flexibel i vilka spår den kan innehålla. Vilken container du väljer som bärare till dina filmer är i mångt och mycket en smakfråga. Vissa uppspelare är kinkiga med vad dom sväljer och föredrar enkla, standardiserade containers/kodeks. Med AppleTV och iPhone/iPod är du till exempel begränsad till MPEG4.

Kvalitet vs. filstorlek

I version 0.9.4 av Handbrake finns tre metoder för att styra filmens bitrate/kvalitet:

Target Size (TS) – komprimerar filmen till en förutbestämd storlek. 2-pass ger något bättre resultat, men dubblerar kodningstiden.

Average Bitrate (ABR) – låter bitraten växla beroende på scenernas komplexitet, men strävar efter en bitrate som ligger så nära det angivna värdet som möjligt. 2-pass ger något bättre resultat, men dubblerar kodningstiden.

Constant Quality (CQ) – det senaste. Låter bitraten växla beroende på scenernas komplexitet för att på så vis hålla en konstant kvalitet. Den slutliga filstorleken/bitraten påverkas mycket av vilken kommandorad du matar programmet med under fliken Advanced.

Kort sammanfattat kan man säga att TS och ABR ger en osäker kvalitet men en säker filstorlek. Välj dessa om uppspelaren har en begränsning i vilken bitrate den klarar, eller om filmen måste rymmas inom en viss storlek. I alla andra fall bör du välja CQ. CQ ger en säker kvalitet men osäker filstorlek. Välj CQ om bildkvaliteten är dig kärast. Ett tips: För att räkna ut den slutliga filstorleken vid användning av ABR kan du fråga Google "What is 1000 kbps x 1 hour in MB" så får du reda på svaret, som i detta fall är 439 MB. Men glöm inte bort att även ljudet är en bitrate som måste räknas in. Här är två andra bitrate-miniräknare som kan vara till hjälp: Online Bitrate Calculator och Numion.

SD-material

De flesta SD-filmrippar som du hittar på nätet har en genomsnittlig bitrate på 700–3000 kbit/s. Strävar du efter en bra bildkvalitet, hyfsat nära originalet, är en bitrate på 1800 kbit/s ofta fullt tillräcklig. Över 2000 anser jag är overkill. Omsatt i TS motsvarar en bitrate 1800 kbit/s en filstorlek på ca 1,6 GB för en film på 2 timmar. Jämför det med den genomsnittliga bitraten på en DVD som ligger på mellan 4000–5000 kbit/s. Efter att ha läst åtskilliga diskussionsinlägg och gjort en hel del egna tester har jag insett att en CQ på 59–65% ger ett bra förhållande mellan kvalitet och storlek. Vid en CQ på 76% får du nära nog DVD-kvalitet, men också nära DVD-storlek. En gyllene siffra som ofta nämns i samband med CQ är 62%. Det är också den CQ utvecklarna själva säger sig använda. Som grafen här intill visar så sticker filstorleken iväg över CQ 60–65%.

HD-material

En högupplöst JPEG-bild kan du komprimera hårdare än en lågupplöst utan att det syns. Samma sak gissar jag gäller för högupplöst video. Jag har själv inte gjort några tester med HD-video, men jag har läst att en CQ på 55–57% bör räcka för 720p. Jag ber att få återkomma om jag får chans att göra några sådana tester.

Anamorfisk bild

De anamorfiska bildvalen "Strict" och "Loose" i Handbrake handlar båda om att ge rätt bildproportioner vid uppspelning men samtidigt behålla så mycket som möjligt av DVD:ns bildupplösning. Jag förespråkar "Strict" framför "Loose" men det råder delade meningar om vilket som är bäst. Här är några exempel hur de anamorfiska valen blir för en standard-DVD-rip:

None

DVD: 720 x 576 Videofilen: 720 x 400 (720 x 576 om du kryssar ur "Keep aspect ratio") Uppspelning: 720 x 400

+ Kan användas på filmer som redan har rätt proportioner, t.ex. 4:3-filmer. - Ingen 16:9-korrigering görs.

Har du angivit samma bredd/höjd som ovan och kryssar i "Keep aspect ratio" märker du att bilden trycks ihop vertikalt från 720 x 576 till 720 x 400. Med ett sådant val minskar den vertikala upplösningen och mycket av bildinformationen försvinner vid rippningen. Öppna Preview-fönstret så ser du vad som händer, mycket pedagogiskt.

Crude anamorphic

DVD: 720 x 576 Videofilen: 1024 x 576 Uppspelning: 1024 x 576

+ Kan eventuellt vara bra för uppspelningsutrustningar som inte förstår Handbrakes PAR-flaggor. - Större filstorlek.

Skalar upp bilden horisontellt för att ge den korrekta 16:9-proportioner. Fler pixlar läggs till horisontellt, vilket innebär mer data att spara.

Strict anamorphic

DVD: 720 x 576 Videofilen: 720 x 576 (minus ev. beskäring) Uppspelning: 1024 x 576 (minus ev. beskäring)

+ 16:9-korrigering utan att några pixlar läggs till. Ger en marginellt mindre filstorlek jämfört med "Loose". - Inte lika effektiv/kompatibel komprimering som med "Loose".

Strict bibehåller samma bildyta som finns på DVD:n (minus eventuell beskäring), men skickar med en informationsflagga som säger åt uppspelningsprogrammet att använda rektangulära pixlar istället för dom normala kvadratiska när den spelar videon. De rektangulära pixlarna sträcker ut bilden horisontellt till ett korrekt 16:9-förhållande (från ett förvrängt 1,25:1-förhållande, i vilket videodatan lagras i). Alltså förblir den vertikala upplösningen densamma till skillnad från "None".

Loose anamorphic

DVD: 720 x 576 Videofilen: 720 x 576 (minus ev. beskäring) Uppspelning: 1024 x 576 (minus ev. beskäring)

+ 16:9-korrigering. Högst komprimerings-/kompatibilitetsgrad. Möjligt att rippa filmen i en mindre storlek. - Handbrake skalar upp filmen till en högre upplösning, vilket ger effektivare komprimering men större filstorlek än med "Strict".

Även här bibehålls DVD:ns bildyta (minus eventuell beskäring). För att kunna komprimera filmen på mest effektivt sätt skalar Handbrake upp bildytan så att dess höjd och bredd blir jämt delbara med 16. Vid uppspelning erhålls (precis som för Strict) korrekt 16:9-förhållande och maximal upplösning. Nuförtiden har 16-multipeln i viss mån spelat ut sin roll. Idag får man i princip lika effektiv komprimering utan att höjd och bredd är jämt delbara med 16. Egentligen bör du bara välja Loose om (1) uppspelningsutrustningen kräver det, eller (2) om du vill skala ner filmen i upplösning.

Ljudspår

Kodekar

Om du inte vill inkludera ljudspåren som dom är ("AC3 Passthru") så rekommenderar jag följande:

• Kör du Mac-versionen av Handbrake bör du välja AAC (Core Audio).
• Kör du Windows eller Linux bör du välja MP3 (LAME) framför AAC. FAAC, som är den enda fria, plattformsoberoende AAC-encodern, och den som följer med Windows-versionen av Handbrake, sägs kvalitetsmässigt vara rätt dålig och bör undvikas. Ett problem med kombinationen MPEG4/MP3 är att den inte stödjs av lika många uppspelare som kombinationen MPEG4/AAC.

Format

Dolby Pro Logic I (Dolby Surround)

Antal kanaler: 2.0 som uppmixas till 4.0. Rent tekniskt är DPL samma sak som vanlig stereo. Dock med den viktiga skillnaden att den innehåller ytterligare ljudinformation som ger viss surroundeffekt i kompatibla ljudanläggningar. Exempel: Matar du Handbrake med 5.1-ljud kommer resultatet att bli 2 kanaler som uppmixas till 4.0 i DPL-kompatibla ljudanläggningar. Vid rippningen av 5.1- ljudet nedmixas det till 2 kanaler, där centerkanalen distribueras mellan höger och vänster kanal, medan subwoofer-kanalen raderas.

Dolby Pro Logic II

Antal kanaler: 2.0 som uppmixas till 5.0. Rent tekniskt är DPL2 samma sak som vanlig stereo. Dock med den viktiga skillnaden att den innehåller ytterligare ljudinformation som ger viss surroundeffekt i kompatibla ljudanläggningar. Exempel: Matar du Handbrake med 5.1-ljud kommer resultatet att bli 2 kanaler som uppmixas till 5.0 i DPL2-kompatibla ljudanläggningar. Vid rippningen av 5.1- ljudet nedmixas det till 2 kanaler, där centerkanalen behålls medan subwoofer-kanalen raderas.

Dolby Digital / AC3

Antal kanaler: 6 (5.1). Äkta 5.1-ljud. DD är det vanligaste ljudformatet på DVD-skivor och inkluderar vanligtvis 6 kanaler. Ska man vara petig är Dolby Digital själva metoden (formatet) och AC3 själva kodeken, men i vardagligt tal brukar man sätta likhetstecken mellan de båda.

6-channel discrete

Antal kanaler: 6 (5.1). Äkta 5.1-ljud. Med det här valet konverterar du varje kanal till AAC. Istället för 448 kbit/s, som är en vanlig bitrate för 5.1 AC3, klarar du dig i det här fallet med bara 384 kbit/s. Du spar på så sätt lite utrymme. Få ljudanläggningar kan dock hantera den här typen av ljudspår.

Digital Theater Sound (DTS)

Antal kanaler: 6 (5.1). DTS är ett nyare format än Dolby Digital, som i full bitrate (1510 kbit/s) ger bättre ljudkvalitet än Dolby Digital (448 kbit/s). I nästan alla dagens DVD-filmer är emellertid DTS-ljudspårets bitrate reducerat till 754 kbit/s. Detta för att få plats med ytterligare ett ljudspår, exempelvis i Dolby Digital. Reduceringen gör också att skillnaden mellan de två konkurrenterna minskar. DTS är dessutom inte lika spritt som Dolby Digital. Bra att veta är att AppleTV inte hanterar DTS. I Handbrake är DTS passthrough bara tillgängligt för MKV.

Tips 1: Vill du göra dina rippningar så kompatibla som möjligt väljer du Dolby Pro Logic II och AC3 Pass-through som två separata ljudspår. Det är så Handbrakes "High Profile" är konstruerad. Tanken med inställningen är att göra filmljudet kompatibelt med alltifrån iPhone och VLC (Dolby Pro Logic II-spåret) till QuickTime/Perian och AppleTV (AC3-spåret). Behöver du inte all den här kompatibiliteten kan du skippa något av dem. Tips 2: Ändra inte sampling rate. Kör på Auto eller 48 kHz, annars riskerar du distortion.

DRC

De AC3-ljudspår som finns på en DVD-skiva innehåller ofta information om vilka ljudpartier i filmen som är högljudda respektive lågmälda. Den här informationen använder DVD-spelaren för att jämna ut skillnaderna mellan de båda partierna. Tekniken kallas för Dynamic Range Compression (DRC) och resultatet innebär att lågmälda partier höjs medan de höga partierna behålls som dom är. Tilläggas bör att DRC inte är detsamma som normalisering eller gain. I Handbrake har du dessa två val:

• Vill du behålla DVD:ns AC3-spår vid rippningen så behöver du inte fundera över DRC alls, eftersom det bara går att applicera på omkodat ljud.
• Rippar du ljudspåren till ett annat format, som AAC eller MP3, kan du (1) välja att kasta bort DRC-informationen, eller (2) att applicera den på ljudet vid konverteringen.

Inställningarna för DRC:

0 = Stänger av DRC:n helt. 1 = Applicerar DVD:ns standard-DRC vid konverteringen. 1 – 1,5 = Är siffror som folk ofta rekommenderar. Över 1 kommer de låga ljudpartierna att höjas medans de höga partierna inte påverkas alls.

Personligen gillar jag inte resultatet som DRC ger. Jag upplever att de höga partierna drunknar i de låga, trots att det enligt uppgift inte ska ske. Det vanligaste argumentet för DRC är att den lyfter fram talet i filmen vid nedmixning till 2 kanaler, som annars riskerar att drunkna i sammanslagningen med de övriga kanalerna.

Undertexter

En stor nackdel med MP4-containern är att den inte stödjer de bitmapp-undertextspår som Handbrake skyfflar vidare från DVD:n. Lösningen på problemet blir att bränna in dem hårt i filmen. MKV kan däremot bära flera bitmapp-undertexter som separata spår. MP4: Väljer du MP4 som container och vill ha undertexter på din rip har du tre alternativ:

1. Att "bränna in" dem hårt i filmen (går så klart bara på ett språk).
2. Att försöka leta upp en SRT-fil på nätet med korrekt tajming och inkludera den i rippningen som ett eget textspår (ej inbränd).
3. Att ladda en SRT-fil vid uppspelning.

MKV: Väljer du MKV har du inga begränsningar. Du kan utan problem inkludera flera bitmap-undertextspår och flera SRT-spår i samma fil.

Extrahering av undertexter

På Mac finns det en rad olika program för att redigera undertexter: Jubler, Miyu, Sears, Annotation Edit, MovCaptioner, Subs Factory, SubBits subtitler, SubtitleEditor, Bistec, Submerge, iSubtitle, TitleLAB, Aegisub. Men mig veterligen finns det bara ett för att extrahera dem från en DVD och det är D-subtitler. Även om jag inte har fått det att fungera så ska det gå enligt dom här två guiderna:

• Extracting Subtitles from DVDs
• To Extract Subtitle out of Ripped DVD

Slutsats

I min jakt på den optimala inställningen – som i min värld är liktydigt med högst kvalitet till lägst filstorlek – har jag testat 24 olika inställningar som förespråkats av olika människor på diverse forum. Det jag kan konstatera är att Handbrakes egna "High Profile" står sig väl och ger ett bra förhållande mellan kvalitet och storlek. Dock går det att krama ur ytterligare lite kvalitet genom att laborera med olika kommandoradinställningar. Här nedan har jag rangordnat inställningarna efter hur jag subjektivt upplevt deras bildkvaliteter ("High Profile" har nummer 14). Det är svårt att utse någon klar vinnare i varje grupp, skillnaderna är relativt små mellan klippen i varje grupp. I snabba videosekvenser är det i princip omöjligt att se någon skillnad. Inställning nummer 1 har tveklöst högst bildkvalitet, men också högst bitrate (= störst fil). Nummer 5 står sig väl trots sin låga bitrate, men både 2, 3 och 4 ger något bättre bildkvalitet än nummer 5. Jag testade att dra upp 5:ans bitrate till 2:ans nivå, men jag tyckte fortfarande att 2:an var bättre på att bevara detaljerna och kornet i filmen. De inställningar som görs under Advanced (och i kommandoraden) påverkar följaktligen bitraten väldigt mycket. I mitt test med en CQ på 62% fick de slutliga filerna en genomsnittlig bitrate på 1300–2600 kbit/s – en skillnad på nästan 100%. Jag har även prövat att rippa med Handbrakes FFmpeg-kodare, och jag upplever att den ger sämre bildkvalitet än x264-kodaren, vilket stöds av det som står här. Däremot är FFmpeg-kodaren mycket snabbare än x264-kodaren och sägs vara mer kompatibel. Utöver kommandoraderna är det här mina rekommenderade inställningar:

• Container: MKV (eller MP4 för att göra filmen Mac-vänligare)
• Kodek: x264
• CQ: 62–64% (RF: 19,25–18,5)
• Framerate: Same as source.
• Decomb: ON
• Detelecine: ON
• Anamorphic: Strict
• Samplerate: Auto (eller 48 kHz)
• Ljudformat/bitrate:
  • AC3 pass-through och/eller…
  • Dolby Pro Logic II: 160–192 kbit/s (AAC), 192–224 kbit/s (MP3)
• DRC: 0 eller 1

Metodiken

Slutligen bör du vara medveten om att jag bara testat en film. Dels på grund av det är så tidsödande att göra sådana här test, dels för att inte riskera att jämföra äpplen med päron. En helt annan typ av film, till exempel en animerad, kan kräva helt andra inställningar. Dessutom är testet baserat på högst subjektiva bedömningar från min sida. Även om jag inte ens är i närheten av ett proffs har jag emellertid lagt ner mycket tid på det här testet. Ska jag framföra lite självkritik är det att jag borde ha valt en konstant bitrate för testerna. Detta för att bättre se hur de olika kommandoraderna uppför sig i samma bitrate. Men det får bli i nästa test!

Tips/länkar

24 Handbrake-inställningar – De inställningar jag använde ovan i mitt test. Handbrake User Guide – Användarguiden till Handbrake. Handbrake built-in presets – Ytterligare förinställningar, för bland annat tv, animation, psp m.fl. Handbrake Command-line interface – Sammanfattning av kommandoradsswitcharna i Handbrake. Handbrake x264 Options – En guide till de avancerade inställningarna för x264 i Handbrake. How to Make High Quality DVD Rips – Mycket bra guide för rippning med Handbrake. Anamorphic – Bra beskrivning av de olika inställningarna för anamorfisk bild. Surround Sound Guide – Handbrake-manualen om surround. Audio encoding options – Upplysande inlägg om Handbrakes ljudspår. DVD ripper – Alternativ till Handbrake. MediaFork – Alternativ till Handbrake. MakeMKV – Alternativ till Handbrake. MetaX – Lägger till metadata, dvs omslag och information, till dina MP4-filmer.

Musik-rippning

Ickeförstörande kodning

Om du vill bevara CD:s ljudkvalitet fullt ut måste du välja ett ickeförstörande ljudformat. Exempel på sådana är:

• Apple Lossless
• AIFF
• FLAC
• WAV

Den enda egentliga nackdelen med ickeförstörande ljudformat är att den slutliga filstorleken blir väldigt stor jämfört med ett förstörande format. Med det förstörande formatet MP3 kan du utan problem få ner filstorleken till 10% av originalet, med nästintill bibehållen kvalitet, medan du med ett ickeförstörande format bara kan få ner den till ca 60% av originalstorleken. Har du dessutom en iPod är du begränsad till Apple Lossless och AIFF.

Förstörande kodning

MP3, AAC och OGG är tre av de vanligaste förstörande ljudformaten. Vad ska man då välja när man ska arkivera sin skivsamling? Förutsatt att du förstår och accepterar själva begreppet förstörande kodning skulle jag rekommendera MP3. Detta trots att både AAC och OGG generellt ger bättre ljudkvalitet vid samma bitrate ä MP3. Den främsta anledningen är kompatibiliteten. Alla mediaspelare idag klarar MP3. En annan anledning är att MP3, korrekt kodat, ger nästan likvärdig kvalitet med AAC och OGG. OGG ska enligt uppgift vara bättre på att återge mellanfrekvenserna, medan LAME bättre återger de högre frekvenserna. OGG ska också vara bättre i lägre bitrates (128–160 kbit/s) medans LAME är bättre i högre bitrates (192 och uppåt). Tips: En AAC-fil med en bitrate på 128 kbit/s sägs, kvalitetsmässigt, motsvara en MP3-bitrate på 160 kbit/s

LAME

LAME står för ”LAME Ain't an Mp3 Encoder” och är, trots det motsägelsefulla namnet, en av de bästa MP3-kodarna som finns idag. Dessutom är den open source. Som kuriosa kan nämnas att LAME gör intrång i patenterad teknik och för att hålla sig på rätt sida om lagen har utvecklarna valt att distribuera LAME enbart i källkodsform, i ”undervisningssyfte”. Alla kompilerade versioner av LAME som cirkulerar på nätet kan därför sägas göra intrång i detta patent.

Inställningar

LAME utvecklas ständigt och får hela tiden nya funktioner. Många av distributionerna låter dig detaljstyra MP3-kodningen med hjälp av kommandorader. Vill man inte traggla med sådant finns det en rad förinställningar som den bekväme kan använda sig av. De inställningar jag själv använder sedan 2004 är följande: Förklaring av min kommandorad:

1. --vbr-new – Aktiverar en nyare och bättre VBR-kodning (i LAME 3.98 är den default och kan utelämnas).
2. -v -V 0 – Den första switchen säger till LAME  använda VBR-kodning. Den andra anger vilken VBR-kvalitet som ska användas (0–9 där 0 är bäst).
3. -b 32 -B 224 – Den första switchen specificerar lägsta tillåtna bitrate. Den andra specificerar den högsta tillåtna bitraten. Jag har satt 224 som tak eftersom jag tycker att filstorleken springer iväg annars.
4. -h – Ger viss höjning av ljudkvaliteten. Enligt uppgift ska den vara aktiverad som default när man använder VBR.
5. -m j – Sätter stereovalet till joint stereo. Det innebär att LAME skapar en mittenkanal som är ett genomsnitt av höger och vänster kanal. Differensen mellan mittenkanalen och de två sidokanalerna placeras i sidokanalsdatan och är det som ger stereoeffekten.
6. --multi – Kör flera kodningar parallellt. Sägs vara aktiverat som default på datorer med flera processorer.
7. --vcomment – Lägger till en sträng i ID3-taggens kommentarfält som berättar vilken LAME-inställning som har använts för just den filen.

Valfria:

1. -Y – Gör att LAME inte kodar de högsta ljudfrekvenserna med samma noggrannhet som resten av ljudet. Största fördelen med detta är att filstorleken blir något mindre.
2. --lowpass 19.7 – Gör att frekvenser över den angivna frekvensen inte inkluderas i filen. Somliga anser att den här ljudinformationen inte är värd att inkludera pga det mänskliga örats begränsningar.

Resultatet blir en bitrate på ca 200–224 kbit/s, vilket mer än väl täcker mina behov av ljudkvalitet. Jag har inte inkluderat -Y eller --lowpass 19.7 pga osäkerheten kring hur bra dom egentligen är. Inkluderar du dom minskar filstorleken med ca 10%. Ett tips, om du få ut en hyfsad ljudkvalitet, är att aldrig gå under 160 kbit/s i bitrate.

iTunes-LAME

Den smidigaste LAME-ripparen för Mac som jag känner till är iTunes-LAME. Den funkar utmärkt tillsammans med iTunes 9 och är ett mycket smidigt sätt att rippa skivor på, med all metadata från CD:n i behållning. Jag vet att somliga har haft svårigheter att installera iTunes-LAME och få det att funka tillsammans med iTunes, men här finns en enkel guide hur man gör. Den officiella versionen använder sig av LAME 3.97 men det går att hacka den så att den använder en nyare version. Här finns en guide hur man gör för att pimpa upp LAME-kodaren till 3.98.4. Enda problemet som jag funnit är att den inte skriver in rätt versionsnummer (t.ex. 3.98) i ID3-taggen.

LAME vs iTunes

Somliga hävdar att MP3-enkodaren i iTunes är kass, vilket kanske gällde de första fem versionerna. Numera har blindtest visat att den står sig väl jämfört med sina konkurrenter. Behöver du inte alla de finesser som LAME erbjuder blir resultatet nog bra även med iTunes kodare.

Tips/länkar

Max – Gratis CD-rippare för Mac. Ogg vs. LAME – En gedigen jämförelse mellan de båda. How to encode top quality audio files – Bra genomgång av LAME och Ogg. Hydrogenaudio – Lättbegriplig genomgång av LAME. LAME in Audacity – Beskriver hur man installerar LAME i Audacity. iTunes-LAME – Det hjälpavsnitt om följer med iTunes-LAME. Spela upp OGG och FLAC i iTunes – Med hjälp av XiphQT och Fluke.

Logitech Cordless Rumblepad 2

Logitech Cordless Rumblepad 2 är en rip-off av handkontrollen till Sony Playstation, men en väldigt bra och robust sådan. Utrustad med totalt 10 programmerbara knappar (plus två icke-programmerbara), ett styrkors samt två analoga joysticks har den alla knappar man kan önska sig. Tillsammans med varje handkontroll medföljer en mottagare som du pluggar in i en ledig USB-port på datorn. Har du två Rumblepads blir det således till att offra två USB-portar på burken. På Macotekets hemsida får man intrycket av att det finns en speciell Mac-version av Cordless Rumblepad 2. Förmodligen är det bara en felskrivning från deras sida. För jag har inte inte hittat några som helst bevis på för att en speciell Mac-version av handkontrollen skulle existera, även om jag trodde så från början. "Mjukvaran" som Macoteket syftar på är troligtvis bara den för Windows. Någon mappningsmjukvara för Mac ingår (uselt nog) inte och går inte heller att ladda hem från Logitechs hemsida. Dock föreslår Logitech på sitt suportforum, att Mac-användare kan köpa programmet Gamepad Companion, om man vill kunna styra spel som inte stödjer handkontrollen.

HID

De flesta inmatningsenheter idag – möss, tangentbord, handkontroller, webbkameror etc. – kommunicerar via HID-gränssnittet. HID står för Human Interface Device och stöds sedan länge av OS X genom dess HID Manager. HID-inmatningsenheter förlitar sig på drivrutiner inbyggda i själva prylen. Du behöver alltså aldrig installera något i datorn så länge operativsystemet/programmet stödjer HID. Nu räcker det emellertid inte med att OS X har stöd för HID. Även programmen du har tänkt styra måste ha stöd för HID, vilket inte är någon självklarhet. Apples HID Manager är endast en "manager" i avseendet "systemstöd". Man önskar att Apple även hade skapat ett enkelt användargränssnitt där man hade kunnat mappa de olika enheternas beteenden mot tangentbord och mus, men något sådant finns inte i OS X.

Spel som stödjer Rumblepad 2

Några spel som jag har testat, som garanterat funkar out-of-the-box, är SNES9X och Colin McRae Rally. I det senare funkar till och med skakningarna i Rumblepaden, vilket gladde mig. Jag har även testat Doom 3 (som inte har stödet) men fann rätt snart att mus och tangentbord var bättre styrdon i FPS-spel. Någon lista över alla spel som har stödet inbyggt finns mig veterligen inte.

Spel som inte stödjer Rumblepad 2

Skulle inte programmet eller spelet stödja HID – som i exemplet Doom 3 ovan – finns en annan lösning. Genom ett mappningsprogram kan du låta inmatningsenheten imitera musens rörelser eller tangentbordets tangenter. Här är några program som låter dig göra det:

HID-mappningsprogram

• ControllerMate är det mest avancerade inställningsprogrammet som jag hittat. Programmet har två delar: ett front-end där inställningarna görs och ett back-end som ligger i bakgrunden och fungerar som brygga mellan inmatningsenheten och applikationerna. I ControllerMate konstruerar du avancerade beteenden och relationer med hjälp av byggblock och matematiska formler. Det är inte så svårt som det låter, men räkna med att avsätta en kväll för att förstå alla dess invecklade byggblock. Här är en färdig ControllerMate-inställningsfil (.CMATE) för två stycken RumblePad 2, som bör fungera klanderfritt. ControllerMate är utan tvekan det mest kompetenta programmet som jag hittat. Pris: 15 USD (ca 110 SEK).
• Gamepad Companion är det mest logiska av dem jag har testat. Väldigt intuitivt, men på bekostnad av detaljstyrningen. Dock verkar utvecklingen ha avstannat.
• HID Wizard. Jag har ännu inte testat programmet men det verkar vara en mer avancerad variant av Gamepad Companion.
• USB Overdrive. När jag testade så fick jag inte mina Rumblepads att prata med programmet. Verkar vara ett utbrett problem. Därför kan jag inte rekommendera det.
• Xbox HID Driver och Xbox 360 Controller är två HID-managers som gör det möjligt att använda Xbox-tillbehör med din Mac.

Från att ha trott att utbudet av handkontroller, rattar och styrspakar till Mac varit ganska begränsat – som var fallet på 90-talet – har jag nu insett att du i princip kan ansluta vilket HID-tillbehör som helst. Det enda som behövs är ett mappningsprogram (om nu inte spelet/programmet har stödet inbyggt).

Spel

Som bekant har spelutbudet till Mac alltid varit något begränsat jämfört med andra plattformar. Det har ofta dröjt år innan spel portats till Mac. Å andra sidan har de spel som väl nått plattformen alltid hållit hög klass. Sedan jag började meka på mitt Mac Mini-baserade mediecenter har planen varit att även göra det till en okej spelmaskin. Eftersom det känns ganska meningslöst att skriva om spelen man hittar i butikerna eller på nätet, väljer jag att här rikta in mig på topplistespelen från 80- och 90-talet.

Emulatorer

Utan att ha särskilt bra koll på dagens utbud vågar jag hävda att många 80- och 90-talsspel fortfarande står sig väl. Med en emulator kan du åter lira dessa gamla godbitar. För lagligt spelande krävs ofta samma sak som när spelen var nya: dvs att du själv äger det. Idag finns dock en företeelse som kallas abandonware som är spel/program som tillverkarna släppt fria på grund av att de inte längre genererar några pengar. För oss nostalgiker finns här många guldkorn att hämta. Emulatorer finns det drivor av. Här är några favoriter:

Konsolemulering

• Multi-emulering: Open Emu
• NES: Nestopia
• Super Nintendo: SNES9x
• Nintendo 64: Sixtyforce
• Playstation 1: Zophar.net
• Playstation 2: PCSX2

Är ditt samvete som ett gummiband är det bara att ladda hem de spel du önskar från någon av de oräkneliga sajterna som erbjuder sådana, exempelvis Dash roms.

PC-emulering

• Gamla DOS-spel: DosBox låter dig spela gamla DOS-spel. Här är en videoguide hur du installerar programmet. Lagliga spel i mängder hittar du här och här.
• Nya Windows-spel: CrossOver Games Mac, som bygger på Open Source-mjukvaran Wine, gör att du kan spela nyare Windows-spel på din Mac. En lista över vilka spel som officiellt stöds hittar du här. CrossOver Games Mac kostar ca 40 USD (ca 300 SEK) i skarp version.

SCUMM- och Doom 1 & 2-emulering

Många minns säkert LucasArts spelklassiker med värme. Den motor vilka många av spelen var uppbyggda kring hette SCUMM. Nu förtiden njuter man enklast klassiker som Monkey Island, Fate of Atlantis, The Dig osv genom att ladda hem ScummVM. En lista vilka spel som stöds hittar du här och spel hittar du enklast här. Både Doom 1 och 2 fanns i mitten på 90-talet till Mac OS 9. Vill du köra dom klassiska liren idag behöver du (1) motorn Doom Engine och (2) de så kallade WAD-filerna till respektive spel, innehållandes banorna, ljuden och all grafik. En guide hur du får igång allt hittar du här.

Open Source-spel

Gratis är gott, och här nedan finns ett gäng intressanta, gratisalternativ:

• UltraStar är en Singstar-kopia, släppt som Open Source. Det enda som behövs är en simpel mikrofon inkopplad i datorn (två separata ljudingångar krävs för att kunna spela två spelare). Låtar finns det gott om, bara att Googla.
• Racer och VDrift är två bilspel som också är gratis.

Framtiden för spel på Mac

Tittar jag in i spåkulan ser jag en hög sannolikhet att Macen kommer att dra nytta av app-explosionen till iPhone. Alla nydanande spel som utvecklas till den plattformen tror jag på ett eller annat sätt kommer att vandra över till OSX. Men det är bara mina personliga gissningar. Och ju större OSX växer sig, desto mer kommer speltillverkarna att uppmärksamma det. Lite oroväckande är dock att Apple satsar så pass lite som dom gör inom spelområdet.

Diverse länkar

Mac Game Files – Samlingsplats för Mac-spel. Inside Mac Games – Mycket gedigen sajt som har allt om spelande på Macen. OverClocked ReMix – En fantastisk samlingsplats för remixad videospelsmusik. Video Game Music Archive – Videospelsmusik i MIDI-format. Emulator-zone.com – Listar emulatorer till Mac och andra plattformar. Bannister.org – Lång lista med emulatorer till Mac. Amberfish Arts – En grupp som arbetar på uppföljaren till Indiana Jones – Fate of Atlantis. Marathon – Ladda hem och spela den klassiska spelserien på OSX, Windows och Linux. Marathon Resurrection – Marathon Aleph One i ny skrud, driven av motorn till Unreal Tournament. Arcade – Halvfärdig emulator-launcher-plugin till Plex. Emulaunch – Smidigt interface för att starta spel med ett 15-tal emulatorer.

Förberedelser

1. Se till så att din Mac har en IR-sensor.
2. Ladda hem och installera den alternativa IR-drivrutinen Candelair.
3. Installera och starta konfigurationsmjukvaran för Harmony-fjärrkontrollen.
4. Skapa ett nytt konto hos Logitech (krävs för att kunna starta konfigurationsmjukvaran).
5. (Valfritt: köp och installera Remote Buddy för maximal kontroll.)
6. Läs igenom fjärrkontroll-avsnittet i inlägget Mitt Mac Mini-mediacenter och låt det tjäna som en introduktion till det som kommer här nedanför.

Inställningar i Logitech Harmony Remote Software.app

Hur du lägger till Plex Player som en styrbar Enhet:

1. Starta konfigurationsmjukvaran för Harmony-fjärrkontrollen.
2. Klicka på fliken Enheter och sedan på Lägg till enhet.
3. Välj Media Center-pc och Plex i de två drop-down-menyerna.
4. Skriv in Plex Player under Modell.
5. Tryck Nästa två gånger.
6. Nu dyker Media Center-pc upp under Enheter. Om du vill kan du gå in under enhetens inställningar och byta dess namn till Mac Mini (det är namnet jag kommer att referera till hädanefter).

Hur du ställer in knapparna på Enheten Mac Mini (Media Center-pc):

1. Gå in under Inställningar -> Anpassa knapparna.
2. Ställ in alla knappar precis som jag har gjort i skärmdumparna här intill.
3. Tryck OK för att spara.
4. Tanka över inställningarna till fjärrkontrollen genom USB-sladden.
5. Nu ska det gå att använda Harmony-fjärren tillsammans med Plex, som har Harmony-stöd inbyggt. I alla andra program kommer fjärrkontrollens funktionalitet att vara starkt begränsad, på gränsen till oanvändbar. För att kunna styra andra program på ett bra sätt måste du köpa programmet Remote Buddy eller liknande. Har du inte det är du härmed färdig och kan börja leka med Plex och dess knappinställningar. Här och här finns guider hur du gör.

Hur du skapar en Aktivitet för att styra flera enheter åt gången:

Detta avsnitt förutsätter att du vill kunna styra – och redan har konfigurerat – flera enheter, till exempel din tv och stereoanläggning. Att kunna styra flera enheter med samma "knappuppsättning" är själva poängen med Aktiviteter.

1. Klicka på fliken Aktiviteter.
2. Välj Lägg till aktivitet. Välj att göra det manuellt. Tryck Nästa.
3. Välj Verktyg. Tryck Nästa.
4. Klicka i Allmän aktivitet. Tryck Nästa två gånger.
5. Tryck på alla knapparna som det står Lägg till på för att lägga till samtliga enheter för konfiguration i den aktuella aktiviteten.
6. Du kommer nu att få en rad frågor om de enheter som du nyss lade till. När första frågan om enheten Mac Mini dyker upp och vilka ingångar som måste vara aktiva på den, trycker du på Avbryt och klickar sedan på alternativet Jag behöver inte ställa in ingången på Mac Mini. Tryck sedan Nästa.
7. Du kommer nu att få gå igenom resterande enheter som du lade till och konfigurera dessa. Deras inställningar varierar mellan olika produktmärken så tyvärr kan jag inte hjälpa dig med dem.
8. När du är klar och återvänder till startmenyn är det dags att konfigurera de individuella knapparna för aktiviteten Mac Mini. Tryck på Anpassa knapparna.
9. Under Standardknappar ställer du in knapparna exakt som i den första bilden här bredvid.
10. Under Ytterligare knappar ställer du in de knappar och makron som just du anser att du behöver. Använd gärna mina inställningar i bild nummer två här bredvid som inspiration. Som du ser har jag lagt alla knappar som ska starta ett visst program under fjärrens virtuella F-knappar. Detta för att F-knapparna sällan har någon egentlig funktion i programmen som jag vill styra. Därför passar de utmärkt för funktioner som man inte vill ha i nåbara i den fysiska knappsatsen.
11. Som du ser i bild två här bredvid har jag även lagt till ett gäng virtuella knappar för att starta och stänga av tv/stereo samt höja volymen på dem. Detta för att slippa växla över till fliken Enheter i fjärrkontrollen för att göra detta.
12. Vill du lägga till ett sekvensmakro som skickar upp till fem knappkommandon på rad, klickar du på Lägg till sekvens nere till vänster. Sekvenserna blir sedan valbara under fliken Ytterligare knappar som du kan ställa in när du är klar med den.
13. Tryck på OK för att spara ändringarna.
14. Tanka över inställningarna till fjärrkontrollen genom USB-sladden så är du klar i Harmony-inställningsmjukvaran.

Snabba upp fjärrens respons

Känns Harmony-fjärren slö? Då finns ett knep för att snabba upp dess respons:

1. Starta Harmony-inställningsprogrammet.
2. Klicka på tabben Enheter och sedan den enhet du vill justera (dvs. Macen).
3. Klicka på Felsök.
4. Klicka på Visa fler problem.
5. Klicka på [Enheten] verkar inte ta emot alla kommandon korrekt.
6. Klicka på Enheten svarar för kraftigt på vissa kommandon (t.ex. genom att volymen höjs för snabbt).
7. Nu väljer du ett lägre värde, t.ex. 0 eller 1, och trycker på Spara.

Guiden på Plex Wiki-sida föreslår att man även gör en justering av fjärrens fördröjningar:

1. Välj tabben Enheter.
2. Klicka på enhetens Inställnings-knapp.
3. Klicka på Justera fördröjningarna (hastighetsinställningarna).
4. Nu skriver du in 100 ms i rutan Knappintervall.
5. Klicka Nästa/OK några gånger.
6. Uppdatera fjärren.
7. Klart!

Nu märker du förhoppningsvis att fjärren har blivit rappare i exempelvis Plex. Upprepa ovanstående för andra enheter – TV, stereo, DVD etc. – om du har samma problem där.

Inställningar i Remote Buddy (RB)

Detta avsnitt förutsätter (1) att du har köpt och installerat den extra mjukvaran Remote Buddy, som tilllåter dig att fritt styra alla program med hjälp av fjärrkontrollen, samt (2) att du har lyckats lägga till Mac Mini (eller Plex Player beroende på vad du döpt den till) som en enhet i Harmony-fjärren (se avsnittet Inställningar i Logitech Harmony Remote Software ovan).

1. Gå in under menyn Remote Buddy -> Preferences och välj sedan fliken Hardware. Se till så att du i Harmony-fjärren har aktiverat enheten Mac Mini (Plex Player). Det är den enheten som i nästa steg kommer att skicka ut de IR-koder som Macen och RB kommer att uppfatta som tio stycken Apple Remotes. Macens inbyggda IR-mottagare accepterar endast IR-kommandon från Apple Remotes. Som tur är kan flera Apple Remotes användas till samma Mac, och det är detta faktum som gör det möjligt att via enheten Mac Mini (Plex Player) använda fjärrens alla knappar till olika saker. Knappuppsättningen på enheten Mac Mini (Plex Player) emulerar nämligen knapparna från tio stycken Apple Remotes, vilket är ungefär vad som krävs för att täcka in Harmony-fjärrens alla knappar. För mer info, se avsnittet Apple Remote-dilemmat i inlägget Mitt Mac Mini-mediacenter.
2. Tryck därefter på alla knappar (en åt gången) på fjärrkontrollen så ser du att Harmony-fjärren registreras som tio stycken virtuella Apple Remotes. Innan du gör detta så är det bra att kolla så att fjärren är unpaired med datorn. Om den inte är det trycker du på knappen Unpair under listan med virtuella fjärrkontroller till höger. Det är också bra att kolla så att du har bockat för de två rutorna under Support for multiple remote controls. (Se bilden här bredvid.)
3. Därefter klickar du på fliken Mapping och påbörjar själva mappningen mellan de kommandon som Harmony-fjärren skickar och de kommandon som RB ska utföra i respektive program. Det är ett tidsödande arbete där man får hålla tungan rätt i mun. För att underlätta mappningen har har jag lagt upp en Word-fil där du ser vilka Harmony-knappar som matchar mot vilka virtuella Apple Remote-knappar i RB. I Word-filens vänstra kolumn ser du Harmony-fjärrens alla mappbara knappar – alltså de fysiska knapparna på fjärren – samt några virtuella – benämnda F1, F2, F3 osv. – som du kan döpa fritt och koppla till de funktioner du vill i Harmony-mjukvaran (under Ytterligare knappar). I den högra kolumnen ser du vilka virtuella Apple Remote-knappar som motsvarar Harmony-fjärrens knappar. Det är dessa som du ser i RB under Mapping, uppdelade efter fjärrarnas ID. Exempel: Den första Harmony-knappen i listan (OK-knappen) motsvarar i RB knappen Select, som RB tror tillhör den virtuella Apple Remote-fjärren med ID 150. Trycker du således på OK-knappen på Harmony-fjärren utförs det kommando som du har tilldelat Select-knappen för på Remote 150 i RB.  Så här ser mina inställningar ut: - Global mapping – Knappar härunder blir tillgängliga överallt. - Default behaviour – Knappar härunder träder i kraft när inga andra Behaviours är aktiva. - DVD Player - EyeTV - iPhoto - iTunes - Plex - VLC Lägg speciellt märket till hur de kommandon som ligger under Global mapping inte återfinns under exempelvis beteendet Plex. Detta pga. att kommandon inte kan vara både globala och ligga under ett Behaviour samtidigt.
4. Under fliken Mapping i RB ser du till höger, de program som du har installerade på datorn. Det är dessa som är möjliga att styra med hjälp av Remote Buddy. De flesta programkommandona finns redan fördefinierade i drop-down-menyerna, men du måste tyvärr själv tilldela dem till varje knapp på Harmony-fjärren med hjälp av min Word-fil. Skulle du vilja utföra kommandon som inte är fördefinierade är det bara att skapa ett eget genom att gå in i menyn Remote Buddy -> Behaviour Construction Kit… Väl där inne skapar du dina kommandon i listan till vänster och i fältet till höger definierar du vad kommandona ska utföra (kortkommandon, Apple Script, mushjulsrörelser etc.). Längst upp i listan hittar du dock Global mapping. Där lägger du in sådana kommandon som inte varierar mellan olika program, dvs som är globala, till exempel: - Remote Buddy main menu - System volume +/-/mute - Sleep - Shut down - Esc - F-tangenterna (som i mitt fall startar olika program, se punkt nr 10 ovan). - Quit - Cursor key up/down (höger och vänster bör inte ligga under Global eftersom de kan växla mellan olika program). - Siffrorna 0-9 samt deras bokstavsmotsvarigheter A, D, G, J, M, P, T, W (när man håller in knapparna).
5. Ett sista tips är att gå in under Preferences -> General -> Advanced och ställa in samma inställningar som i bilden här bredvid. Det säkerställer att rätt Behaviour-uppsättning är aktivt i rätt program.

Avslutande ord

Att få Harmony-fjärren att fungera som man vill med Macen kräver en del tid och energi, men jag kan lova att det är väl värt det när jobbet är gjort. Jag har försökt förklara allt så enkelt som möjligt, men är det något som är obegripligt är det bara att slänga in en kommentar så förklarar jag närmare.

Tips & trix

Alternativ knappkarta – En alternativ knappkarta, för mappning mellan fjärren och Remote Buddy. Mini Harmony – Bra engelsk guide till Harmony One/RB. Miniharmony unofficial discussion – Diskussion och genomgång om hur man lägger till egna kanalikoner i Harmonyn. EyeRemote – Ersätter OSD-menyn i EyeTV med en ny, utökad.

Mina inställningar

Nedan har jag sammanställt de inställningar jag har på min Sony W4500 (inställningarna torde funka även på W5500-serien). Mitt stora problem har varit att balansera bakgrundbelysningen mot kontrasten/ljusstyrkan. För mig ger låg bakgrundbelysning uppdateringsflimmer; för mycket medför clouding/bleeding. Själv stör jag mig mer på flimret än på cloudingen, därför har jag ställt min bakgrundbelysning relativt högt.

Jag är mycket nöjd med inställningarna. Speciellt ljudet tycker jag är klart förbättrat jämfört med andra inställningar jag har hittat. Det bör påpekas att jag inte har tagit fram bildinställningarna för HDTV själv, utan dessa har jag funnit på nätet. De var dock så pass bra att jag valde att lägga ut dem här. De var skapade med kalibreringsfunktionen på Ratatouille-BD:n.

Tips & trix

• En del menar att kontrastreglaget på dagens skärmar och tv-apparater är en styggelse, som bör hållas så högt ställd som möjligt (100%). Kan vara värt att ha i åtanke.
• Har du en Mac kopplad till tv:n finns en okej mjukvarukalibrator i systemet, under Systeminställningar -> Bildskärmar -> Färg -> Kalibrera… Ett krav för att detta ska funka är att tv:n är neutralt inställd och att alla finesser på den är avslagna. Med kalibratorn skapar du en ICC-profil att ersätta den standardprofil som oftast automatiskt dyker upp för den anslutna skärmen. Efter kalibreringen kan du eventuellt justera tv:ns inställningar.

Diverse länkar:

• AVForums - En lång tråd som bara behandlar inställningarna på W4500.
• Min Hembio - En kortare tråd som behandlar olika Sony-tv-apparater.
• Min Hembio - En längre tråd som behandlar tv-kalibrering i allmänhet.
• Lagom - Testbilder för kalibrering av LCD-skärmar.

Det man kan säga är att det är stor skillnad om man kör filmerna i VLC eller Plex. Plex (v0.8.2) klarar alla galant, bortsett från "Killer sample" som hackar ordentligt, med en effektiv bildhastighet på endast ca 15 fps. Alla de andra filmerna klarar Plex av utan några som helst problem. Någon tappad frame emellanåt, men inget man alls märker. Laddningstiden på film nr 3 var dock ca 10–15 sekunder, men därefter flöt allt perfekt. VLC däremot, går bet på både nr 3 och nr 4, där den senare är helt omöjlig att se. Den haltar på första framen som blir det enda man ser under filmens 10 sekunder. Slutsatsen är att det måste till något i hästväg för att Plex inte ska kunna svälja materialet. Alla som oroar sig över att inte kunna spela upp full-HD-material på en Mac Mini 2,26 GHz med hjälp av Plex kan med andra ord vara lugna.

Film 3 under lupp

Nu tänkte jag redovisa några filmscener ur Planet Earth och deras kapacitetskrav i Plex. De redovisade röda siffrorna kommer från tre datamängdstoppar som jag letat fram. Genomsnittet för hela filmen är ca 11,38 MBit/s. Procentsiffran anger det ungefärliga processorutnyttjandet. Under testet har inga andra program varit aktiva, bortsett från Aktivitetskontroll som drar ca 1–3 procents kapacitet. Dock en del systemtillägg som – tillsammans med Plex – drar upp processorbeläggningen till ca 22% i pausat tillstånd.

Ovan: 9,61 MBit/s @ 98%. Bitraten pendlar normalt mellan 5-15 MBit/s i den här filmen, och då är det inga som helst problem. Observera att siffran för "dropped frames" har ökat när jag har hoppat fram och tillbaka i filmen, inte under själva uppspelningen.		Ovan: 20,32 MBit/s @ 123%. Inte heller under den här toppen på runt 20 MBit/s hackar filmen ett dyft.
		Vänster: 43,84 MBit/s @ 143%. På två ställen under den här scenen hackar dock filmen till ytterst lite. Knappt märkbart om man sitter tre meter från tv:n, som jag oftast gör, men om man sitter nära märker man det. När den här filmen körs pallar datorn med allt under 40 MBit/s tycks det som, men över så märks det som sagt lite lagg. Topparna på 30 MBit/s är inget problem. Jag är dock osäker på om datorn skulle palla med om filmen hade en konstant bitrate på 20 eller 30 MBit/s. Säkerligen har även kompressionsgrad och kodek stor betydelse för prestandan.

Diverse länkar

• Mac Mini Bench marks – Utförligt prestandatest över vad som händer när du uppgraderar minnet i Minin.

ID3-taggar

Att städa bland ID3-taggar är sällan gjort i en handvändning. I alla fall inte om man är pedant och kräver komplett låtinformation för alla låtar, inklusive omslagsgrafik. Som kuriosa kan det vara intressant att veta att det förekommer två skilda ID3-tagversioner:

ID3v1

ID3v2

ID3v1För en tynande tillvaro då användningsområdet är ganska begränsat.Har ett begränsat antal tagfält (6-7 st).Taginformationen lagras i slutet av filen. ID3v2Används huvudsakligen idag.Taggen kan byggas på med fler fält, allt eftersom utvecklingen kräver det. Kan innehålla både text och bild. Sammanlagt 256 MB.Taginformationen lagras i början av filen. För strömmande format är detta en fördel, eftersom taginformationen är det första som skickas till mottagen. Den man i vardagligt tal avser, när man säger "ID3-tag", är version 2. Den har i sin tur ett antal subversioner, där 2.4 idag är den senaste.

ID3-redigeringsprogram

Itunes är idag den allenarådande musikspelaren för Mac. Den har (tyvärr) sopat bort all konkurrens under de år som programmet existerat. Itunes är ett bra program för vad det är tänkt för, men att till att städa bland horder av felaktigt namngiven musik duger det knappast. Här är några bättre alternativ.

Media Rage

Media Rage är det bästa programmet som jag har hittat för att manuellt sortera MP3-filer. Funktionerna är många. Convert Filenames To Data är till exempel ypperligt för att omvandla filnamn till ID3-taggar. Funktionen kräver dock sin man/kvinna eftersom den använder GREP-liknande kommandon för att få in rätt data på rätt plats i ID3-taggen. Gratisprogrammet Renamer4Mac – som används för att döpa om filnamn – kan också vara till hjälp (version 2.8 är gratis). Media Rage har också en suverän funktion för att mappa hela album med funktionen FreeDB Tagger. Det enda som krävs är att låtfilerna ligger i rätt spelordning och att du vet vad albumet heter, då kan du med enkelhet tanka ner hela albumets ID3-data och mappa det på låtarna. Mångsidigheten är Media Rages styrka.

SongGenie

Det finns även en del bra program som fixar taggningen automatiskt, åtminstone till en viss gräns. Själv har jag fastnat för SongGenie som automatiskt kompletterar saknad information och identifierar låtarna. Detta baserat på befintlig ID3-data i första hand och låtens ljudkurvor i andra hand. Av dom program jag testat funkar detta bäst. Priset är inte heller så avskräckande, ca 25 EUR.

MusicBrainz

MusicBrainz är ett community för som syftar till att samla in musikdata; både vanlig låt/artist/album-data men även så kallade fingeravtryck av låtars ljudkurvor. Det finns en rad olika program som nyttjar de här tjänsterna – några är gratis, andra inte. De två gratisalternativen för Mac är iEatBrainz och MusicBrainz Picard (den tidigare utvecklas dock inte längre). Betalalternativet heter Jaikoz Audio Tagger och funkar även det helt okej även om interfacet har en hel del att önska.

TuneUp

TuneUp är en intressant kompanjon till iTunes. Med den har du inte bara möjligheten att fixa ID3-datan och albumomslagen. Den laddar även hem artistinformation och visar YouTube-musikvideos till låtarna i förekommande fall. Dessutom laddar den hem info om kommande konserter och biljettpriser till den inbyggda kalendern, baserat på artisterna i ditt musikbibliotek. Priset för detta annorlunda program är 30 USD.

Albumomslag

iTunes har – som du säkert vet – en simpel funktion för att ladda hem albumomslag. Har du bara ett konto på iTunes Music Store så räcker det att högerklicka på låtarna för att ladda ner grafiken därifrån. Problemet är att utbudet av omslag där är kraftigt begränsat. Har du som jag, lite obskyr musiksmak med något årtionde på nacken, är chansen i princip noll att hitta sådana omslag där. Dessutom sparar inte iTunes ner grafiken i själva MP3-filerna utan behåller dem i sitt cacheminne. Det är givetvis på gott och ont. Fördelen med iTunes metod är att filerna inte tar upp lika mycket plats på hårddisken; nackdelen är att albumgrafiken bara syns i iTunes. Det går dock att spara ner grafiken till själva filerna med iTunes, men då manuellt eller med hjälp av Apple Scripts.

CoverScout

CoverScout gör ett mycket bra jobb då det hämtar hem grafik även från Amazon, Google m.fl. Tillsammans med SongGenie har du en perfekt combo då de jobbar tillsammans och båda har trevliga interface. Priset för CoverScout är ca 35 EUR. Tycker du dock att priset för både CoverScout och SongGenie är väl saftigt tycker jag att du ska välja SongGenie. Två andra alternativ för att fixa detta är Art Collector och Album Cover Finder.

Tips & trix

• Jag har märkt att tag-version 2.3 är mer kompatibel än v2.4. Vissa program tycks ha problem att läsa informationen ur version 2.4.

Diverse länkar

• Dougs AppleScripts for iTunes - AppleScripts för att hantera filer i iTunes.
• Refresh Selected iTunes Tags - AppleScript för iTunes som uppdaterar låtarnas ID3-taggar som har ändrats utanför programmet.
• iTunes-LAME Encoder - Konverterar AIFF/ACC/WAV/ALE-filer/CD-spår till MP3 med hjälp av den kanske bästa MP3-encodern.
• Mac Music Tagging
• 12 Useful Mac Apps To Rock Your iTunes Experience
• Song Sergeant / MPFreaker - Lovande sorteringsprogram av samma typ som Song Genie och Cover Scout.
• X Lossless Decoder - Gratis konverterare för formaten Ogg FLAC, APE, WV, TTA, Apple Lossless, AIFF, WAV till andra format.
• Dupin - Ett program för att hantera dubletter och andra skavanker i din MP3-samling.
• CoverSutra - Ett multifunktionsprogram, främst till för att styra iTunes och få information om låtarna som spelas.
• Tune Instructor - Ett mycket kompetent program för att styra iTunes, redigera ID3-taggar, addera coverart samt visa info om låtarna som spelas.

• Sony KDL-46W4500 (tv)
• Technics-receiver (helanalog från 90-talet)
• Mac Mini 2009 (2,26 GHz, 4 GB, Nvidia 9400M, iLife 09)
• Elgato EyeTV Hybrid 2008
• Trådlöst Apple-tangentbord/mus
• Logitech Harmony One
• Remote Buddy
• Plex
• Perian
• Flip4Mac
• DVI-HDMI-sladd
• Antennsplitter
• Antennkabel
• Galvanisk avkiljare (antenn)
• 2 st miniteleplugg -> RCA
• 2 st RCA-kablar
• 2 st RCA-splitter

Prissumman gissar jag landar på runt 16 000 SEK för allt detta (tv/receiver exkluderade), men inte mer. Tilläggas bör att jag redan hade en helt okej stereoanläggning och schysst tv. Jag är mycket nöjd med lösningen, och jag tror inte att jag hade varit lika nöjd med en Windows-lösning. OSX tillsammans med iLife (som ingick) är en fenomenal combo. Man behöver egentligen inte så mycket mer; resten är bara så att säga grädde på moset. Det har dock tagit väldigt många timmar i research och konfigurering; mest av Harmony-mjukvaran och Remote Buddy. Men allt fungerar idag mycket bra. Med Harmony-fjärren styr jag alla funktioner på min tv, stereo och dator. Jag kan väcka och sätta Minin i vila, starta alla program jag vill samt kontrollera alla funktioner som behövs från soffan. Allt detta går att manövrera smärtfritt med fjärren, bara man lägger ner lite tid att konfigurera allting. Dock bör man vara medveten om att en datorlösning aldrig kan bli lika enkel och snabb att manövrera som t.ex. tv:ns menysystem. Det hänger samman med att lösningen också är betydligt mer avancerad än bara en tv. Inte heller finns det idag någon komplett mjukvarulösning för Mac som klarar allt. Plex har potentialen, men vill du kunna se på tv i datorn får du ändå förlita dig på en separat mjukvara för detta. Det jobbas dock f.n. på att integrera tv i Plex. När det kommer återstår att se. Det finns dock inga hinder mot att använda olika program för olika saker anser jag. Det funkar lika bra, det handlar mest om uppfinningsrikedom. De applikationer som jag främst använder på min Mini och som jag konfigurerat för styrning med fjärren är följande:

• Plex (rippade filmer, SVT play, YouTube, musik)
• Front Row (musik, foton)
• iTunes (musik, webbradio m.m.)
• iPhoto (foton)
• EyeTV (tv, timerinspelning/timeshift, fm-radio)
• Apples DVD-spelare

Prestanda

Jag har gjort några enklare prestandatest med olika filmer (se inlägget Mac Mini vs. HD-video). Slutsatsen är att min Mini (2,26 GHz, 4 GB, Nvidia 9400M med 256 MB minne) klarar av normala HD-filmer med bitrates-toppar på uppemot 40 MBit/s. Den är pigg, helt klart, och sväljer allt man ger den. Nvidia 9400M-kretsen som finns i Mac Mini 2009 är optimerad för HD-film, men det förutsätter också att mjukvaran utnyttjar det, vilket knappast är fallet idag. Man får hoppas att Plex kommer att utnyttja alla nya funktioner i OSX 10.6, som OpenCL och Grand Central Dispatch, om det inte redan gör det. Primate Labs som gör Geekbench har en lista över olika Mac Minis och deras prestanda jämfört med iMac. Som upplysning ligger min konfiguration på 3058 poäng, vilket är ca 10% bättre än 2,0 GHz-modellen från 2009. Om det är värt de extra slantarna låter jag vara osagt. Det jag kan säga är att Minin är helt knäpptyst – vilket är perfekt i mediacentersammanhang. Det enda som har en ljudnivå att tala om är den optiska enheten. Den låter lite för mycket för att vara perfekt. Emellertid är den varken tystare eller mer högljud än andra optiska enheter. En positiv sak, ur miljö- och ekonomihänseende, är att Minin verkligen drar så lite ström som Apple gör gällande. Tidningen M3 mätte upp dess strömkonsumtion till extremlåga 12–28 Watt att jämföra mot Apples säljsiffror på "less than 13 watts".

Anslutningar

Antenn

I dagsläget använder jag tv:n för tv-tittande och EyeTV endast som video-/radiobandspelare. Därför behövde jag även en antennsplitter plus två antennsladdar, en till Elgato-tv-stickan och en till tv:n.

Bildanslutningen

MacWorld har en gammal men omfattande guide hur man bäst ansluter Macen till tv:n. Mac Mini ’09 till äldre tv. Har man en nyare Mac Mini med grafikkretsen GeForce 9400M och tänker koppla den till en äldre tv, som saknar digitala ingångar – som HDMI, DVI-D osv – så kan det bli dyrt. Då måste man skaffa sig en digital till analog signalkonverterare för 400–2000 SEK som omvandlar de digitala signalerna till analog VGA/s-video/SCART/component/composite. Grafikkretsarna i tidigare Mac Mini-modeller har skickat ut både analoga och digitala signaler, beroende på vilken typ av kabel som anslutits. GeForce 9400M, som sitter i dagens Minis, skickar bara digitala signaler via sina videoutgångar. En liten DVI-parlör (hämtad från Wikipedia):

• DVI-A innehåller enbart analoga signaler.
• DVI-D innehåller enbart digitala signaler.
• DVI-I innehåller förutom de digitala signalerna även analoga RGB-signaler, och kan därför med enkel mellankontakt kopplas till VGA -skärmar.

Det som således måste till är en DVI-D till VGA/s-video/SCART/component/composite-konverterare. Här är några länkar som kan vara till hjälp:

• Pictrol
• HDConnect
• Grandtec

Hur man än gör så kommer utsignalen från konverteraren att vara begränsad till de upplösningar som tv:n och anslutningstypen stöder. Mac Mini ’09 till nyare tv. Minin ansluts enkelt till tv:n via DVI-D till HDMI eller Mini Display-HDMI. För den som vill punga ut med några hundra till finns det olika typer av DVI+ljud-HDMI-konverterare som slår ihop det digitala ljudet från Macen med DVI-signalen och skickar allt som HDMI till tv:n. Ännu smidigare är Kanex iAdapt 51 som idag är den ultimata lösningen. Smidigt men dyrare. Efter lite letande bland tv:ns inställningar hittade jag menyvalet för maximal bildyta ("overscan"), vilket krävs om man inte vill ha en svart bård runt bildytan. Jag vet att många enklare tv-modeller har problem med att maximera bildytan, varför detta kan vara värt att kolla upp innan man slår till på en ny tv. Skulle man få problem med att hitta rätt upplösning på tv:n finns SwitchResX, DisplayConfigX och Cscreen som sista utvägar, men de löser knappast problemen med "overscan". Ytterligare en sak som kan vara bra att kolla upp innan ett ny-tv-köp är att tv:n stödjer pixelmappning (dvs. så att en pixel i datorns videoutsignal blir en pixel på tv:n). Själv nyttjar jag dock inte tv:ns fulla upplösning (1920 x 1080p) utan kör endast 1600 x 900 (sammanflätat). Detta på grund av att de tre metrarna mellan soffan och tv:n gör det svårt att läsa texten. En suverän funktion i OSX är möjligheten till att zooma in och ut på skärmen med hjälp av musens scrollhjul. Bara håll in CTRL och scrolla så zoomas området kring muspekaren in (detta måste aktiveras under Systeminställningar->Hjälpmedel). Perfekt om man sitter tre meter från tv:n. I övrigt, inga problem förutom svepfrekvensen (se längst ner).

Ljudanslutningen

Eftersom det i dagsläget inte går att skicka ljudet i samma sladd som bilden (teoretiskt möjligt via Mini Display Port, men f.n. inte praktiskt möjligt), får man förlita sig på en extra sladd för detta (analog 3,5 mm minitele eller Mini-Toslink 3,5 mm–Toslink, exempelvis dessa). I mitt fall har jag gjort en analog t-korsning mellan dator/tv/stereo där datorns miniteleplugg (out) splittar sig till stereon (RCA) samt till tv:n (miniteleplugg). Tanken är att ljudnivån huvudsakligen ska styras genom Minin. Eftersom jag använder tv:n för vanligt tv-tittande behöver jag även ansluta tv:ns ljudutgång (RCA) till en ledig port på receivern, förutsatt att jag vill ha tv-ljudet ut på min stereo. Det betyder alltså att Minins ljud går ut både till tv:n och till receivern på en port, medan ljudet ut vid traditionellt tv-tittande går ut på tv:n och till receivern fast på en annan port. Jag skulle inte rekommendera att ansluta allt till samma port på stereon, även om det funkar rent teoretiskt.

Har man en modern ljudanläggning kan man få 5.1-ljud (DD, DTS) ut via den optiska ljudutgången på Minin. Sedan är det en mjukvarufråga om det fungerar eller inte. Plex samt mjukvara som nyttjar Perian/QuickTime, är säkra kort. Andra program, något osäkrare. Här finns en guide över hur man går tillväga för att få ut 5.1-ljud och surround i QuickTime-applikationer.

Fjärrstyrning

En stor fördel med många PC-baserade mediecenter är att de ofta har en display på datorn som visar vad som händer i den. På så sätt slipper man att ha en skärm påslagen när man vill utföra någonting. Nu vet inte jag hur bra detta fungerar rent praktiskt, men teoretiskt verkar det vara en bra funktion. För Mac finns mig veterligen inga sådana lösningar. Dock finns det andra knep att ta till för att fjärrstyra Macar.

1. Skärmdelning. I MacOS X 10.5 finns en inbyggd VNC-klient (System/Bibliotek/ CoreServices/Skärmdelning.app) som superenkelt låter dig fjärrstyra vilken Mac som helst över nätverket. Med VNC kan du t ex ha en gammal bärbar Mac ståendes (eller en PC med rätt programvara) som du använder när du fjärrstyr din mediacenter-mac. Därmed behövs ingen skärm till den senare. Att hela tiden behöva slå av och på tv:n/skärmen för minsta småsak du vill kunna göra kan vara ganska frustrerande, och då är en VNC-klient en fiffig lösning. Mycket vassare, men med nästan samma funktionalitet som Skärmdelning i OSX, är Apple Remote Desktop. Dock kostar det en rejäl slant och är främst tänkt för supportfolk som administrerar större grupper av Macar. Det finns även en rad gratisklienter att ladda hem, men jag föredrar ändå OSX inbyggda.
2. iPhone/iPod Touch. Antagligen det bästa sättet att fjärrstyra elektroniken i ditt hem. Det finns oräkneliga apps för detta, t.ex. Remote, Signal, AJAX (tillsammans med Remote Buddy), Bobby, AirRemote, BluEye, Touchpad Pro, UiRemote, Voomote och Total Control app. Räcker inte dom finns nio till här och ytterligare en bunt här.
3. Touch-screen. Det finns små, tryckkänsliga skärmar som du kan ansluta din mediacenter-mac till. Smidigt men dyrt kan man sammanfatta dom med. Här är några som verkar lira bra med OSX:
   • Mimo Monitors – Billiga och till synes Mac-vänliga produkter. Här finns ett svenskt test.
   • Lilliput – Stort utbud av olika pekskärmar (här och här finns drivrutiner).
   • Elotouch – Stort utbud av olika pekskärmar.
   • Xenarc – Skärmar för kanske främst bilmontering.
   • Ergoguys – Produkter för eftermontering på skärmar.
   • Troll Touch – Produkter för eftermontering på skärmar.
   • Touch-base – Mjukvara för att styra tryckkänslig utrustning.

   När du har fått skärmarna att fungera tillsammans finns två alternativ: spegling  där samma bild visas på båda skärmarna  eller att låta dom fungera parallellt. Ett problem som uppkommer med det senare alternativet är att du inte får någon menybar på den sekundära skärmen. Då är Secondbar, DejaMenu och Dragthing (här är en manual till Dragthing) till hjälp eftersom de fixar detta. Även Overflow som fungerar som en alternativ "dock" kan vara en lösning.

4. AirPort Express (AE) är en trådlös router som du kan ansluta din stereo eller dina högtalare till. Den har en kombinerad 3,5 mm teleplugg med optisk funktion som låter dig strömma musik från iTunes över nätverket (trådlöst eller över Ethernet). Perfekt att ha på andra sidan av huset dit stereons ljud inte når. Nackdelen med den är att du måste ha en dator för att kunna manövrera musiken.AirFoil gör att du inte begränsar dig till musikutbudet i iTunes utan att du kan strömma vad som helst från din dator till AE.Det finns liknande alternativ från andra tillverkare, bland annat Logitech Squeezebox och Roku Soundbridge.
5. AppleTV (ATV) är för video vad AE är för ljud. ATV streamar alla typer av media från ditt iTunes-bibliotek (på en annan dator) till ATV. I vissa länder går det till och med att hyra film från Apple Music Store via ATV, men ännu inte i Sverige.Det finns många häftiga custom-byggen baserade på ATV. Lite av vad som går att göra med en ATV hittar du här.Andra ATV-liknande lösningar är WD TV Live, Xtreamer och The CinemaTube – man skulle kunna kalla dem för "hårddiskar med uppspelningsfunktion". Mycket prisvärda då de bara kostar någon tusenlapp.
6. Röstigenkänning. Redan i mitten av 90-talet fanns det relativt avancerad röstigenkänning inbyggd i MacOS (8.5 tror jag). Då som nu var det i huvudsak engelska kommandon som fungerade och ville man snacka svenska med Macen så blev det till att skriva svengelska kommandon i stil med "ahpneh sqreewh text" för att öppna Skriv Text. Så tror jag att det är även idag, så ett tips är att enbart snacka engelska med macen.Det som behövs är en mikrofon (en förstärkt sådan, eller exempelvis en iMic) och sedan är det bara att börja lägga in kommandon under Systeminställningar.
7. En fjärrkontroll. Detta tar dock inte bort behovet av en skärm (fortsättning följer nedan)...

Logitech Harmony One

Den mest tidsödande komponenten. Jag stod länge och velade mellan en Sony Playstation-fjärrkontroll (Bluetooth) eller en Logitech Harmony One (IR). Valet föll på den senare och det känns helt rätt idag. Med dess lilla touch-screen och möjlighet till att skapa virtuella  knappar som du själv sätter namn på, känns det som ett betydligt bättre val.

Konfigurationsmjukvara

Att säga att Logitechs mjukvara är intuitiv är att ljuga. Trots att jag har lätt för att lära mig tekniska saker har det varit knöligt att lära mig den. Dock är den väldigt kompetent när man väl greppat hur den fungerar, vilket alla kan göra med lite vägledning. Logitechs koncept är att dela upp fjärrens funktioner i enheter och aktiviteter. Det är kärnan i det hela och det viktiga att komma ihåg. Enheterna bär på de knappar som du plockar av när du komponerar aktiviteterna. Här är en omfattande inställningsguide till både till Logitech Harmony Remote Software och till Remote Buddy, som jag har skrivit.

Enheter

Under Enheter konfigurerar du alla enheter som du vill kunna styra med hjälp av fjärren (t.ex. tv, dvd, stereo, dator). Det är rätt simpelt och handlar mest om att få fjärrkontrollknapparna att utföra de saker man vill att de ska göra för respektive enhet. Efter konfigureringen blir varje enhet nåbar i fjärrens fönster under Enhets-tabben. Konfigurationen av enheterna görs enklast genom att söka och ladda hem färdiga inställningar för just den pryl du vill kunna styra. Inställningsmjukvaran kopplar då upp sig mot internet och laddar hem knappkoderna som matchar prylens egna fjärrkontroll som du sedan laddar över i Harmony-fjärren. Det finns oändligt många modellkonfigurationer att ladda hem så sannolikheten att inte hitta någon för din tv/stereo/dvd är rätt minimal. Skulle du trots allt inte hitta någon färdig konfiguration kan du läsa av koderna direkt från din gamla fjärrkontroll (se Logitechs hjälp för detta), så några begränsningar finns inte. Därefter kan du finjustera knapparna för att passa just dina önskemål, till och med skapa makron där flera funktioner anropas på rad.

Aktiviteter

Under Aktiviteter skapar du funktionuppsättningar för just det du vill kunna styra vid en viss aktivitet. Om du t.ex. vill se på dvd så trycker du på den knapp på fjärren som du döpt till exempelvis Titta på dvd. Då kan tv, stereo, dvd osv. ställas in automatiskt och rätt knappsats aktiveras i fjärren för just detta. Under tabben Enheter i fjärren har du bara möjlighet att styra en enhet åt gången; under Aktiviteter kan du koppla olika enheter till olika knappar. Det kan t.ex. vara så att volymknappen styr stereon, navigationskorset styr datorn och knappsatsen styr tv:n. Man kan alltså plocka och variera funktioner från olika enheter under Aktiviteter. Oftast är det bäst att skapa aktiviteterna helt från grunden (manuellt) och inte blanda in den automatiska konfigurationen som finns. Den enda fördelen med automatisk konfigurering är att varje aktivitet får en trevlig ikon i fjärrkontrollsfönstret. Nackdelarna är att jag upplever den automatiska konfigureringen svårare att finjustera, samt att de medföljande ikonerna ytterst sällan passar aktiviteten som man faktiskt vill utföra. Vill jag t.ex. skapa en aktivitet för att använda iPhoto, hittar jag ingen programmerbar aktivitet/ikon som heter typ Visa bilder. Dock finns en uppsjö av ikoner för olika tv-program att ladda hem för att piffa upp tv-aktiviteter. Man får helt enkelt nöja sig med de anonyma "manuella" ikonerna. Ungefär så här ser mina uppsättningar av enheter/aktiviteter ut:

Enheter			Aktiviteter
Standardknappar ("Mac Mini")	Ytterligare knappar("Mac Mini")		Standardknappar ("Använd Mac Mini")	Ytterligare knappar ("Använd Mac Mini")

Aktiviteterna nr 3–8 i den andra bilden från vänster i tabellen ovan ("Använd Plex" osv...) är egentligen ganska onödiga att programmera in i fjärren, de är mest bara lyx. Det enda syftet de fyller är att ladda exakt samma knappuppsättningskarta som under aktiviteten "Använd Mac Mini" plus att de även startar det program som anges (Plex, Front Row, iPhoto och iTunes). I övrigt innehåller de exakt samma knappuppsättning som aktiviteten "Använd Mac Mini" som jag listat i detalj i de undre bilderna.

Apple Remote-dilemmat

Problemet med IR-fjärrkontroller är att Macar bara accepterar Apple Remote. För att kunna använda andra fjärrkontroller måste man antingen skaffa t.ex. en Keyspan IR-mottagare eller emulera en Apple Remote. Apples fjärr har 6 knappar medan en Harmony One har många fler. Hur gör man då för att programmera Harmony One till att använda fler än 6 knappar/funktioner? Som tur är går det att använda flera Apple Remotes till en och samma Mac. Macen skiljer varje Apple Remote åt genom deras olika id (som går att skifta). Genom att låta Harmony-fjärren emulera ett antal Apple Remotes (med olika ids), där det sammanlagda knappantalet matchar Harmony-fjärrens, går det att få Harmony-fjärrens alla knappar att skicka olika kommandon. Låter det krångligt? Som tur är finns det andra som redan har gjort grovjobbet åt oss.

Emulera Apple Remote(s)

För att slippa köpa en Apple Remote och slippa mappa alla 6 knappar alldeles för många gånger så finns en färdig inställning att ladda hem via inställningsprogrammet för Harmony One. Den heter Plex Player och ligger under Media Center-PC-kategorin. Den inställningen emulerar 10 stycken Apple Remotes. Du får därmed 58 konfigurerbara Apple Remote-knappar att mappa mot din Harmony-fjärr. Lite förvirrande kan det vara att Macen, när den dyker upp i Harmony-mjukvaran, heter Plex Player och inte Mac-någonting. Anledningen till detta är att inställningen i första hand är tänkt att nyttjas med mediacentermjukvaran Plex som har Harmony-stöd inbyggt. Har du som jag, en tv, en stereo och en Mac i din mediacenterlösning är dessa komponenter allt du behöver konfigurera i din fjärrkontroll. Börja med att konfigurera enheterna och därefter aktiviteterna. En sak till som är viktig att förstå i Logitechs mjukvara är att en okejknapp även kan betyda avbryt-konfigureringen-men-spara-inställningarna. Det är lite ointuitivt, men man vänjer sig efter ett tag.

Remote Buddy (RB)

Efter en del research kom jag fram till att Remote Buddy är det bästa programmet att styra din Mac på via fjärrkontrollen. Förutom Apple Remote (och därmed Harmony One) stöds även fjärrkontrollerna till Nintendo Wii och PS3. Vad Wii-kontrollen kan göra tillsammans med RB finns det häftiga demofilmer på Iospirits hemsida som visar. Rörande Wii-kontrollen bör du vara medveten om att du måste ha en så kallad sensorbar vid tv:n för att kunna använda rörelsesensorn. Remote Buddy kostar ca 200 SEK och är ett måste om man vill styra Macen med fjärren. Det finns dock andra, billigare lösningar, men med mindre funktionalitet: Sofa Control, iRed Lite, Mira.

Inställningar

Det är huvudsakligen här som man gör alla inställningar för vad olika Harmony-knappar ska göra i olika program. Utan RB kommer din fjärr att skicka osorterade Apple Remote-kommandon som inte alls matchar Harmony-fjärrens knappar ifråga om beteende. Dessutom är du begränsad till de 12* kommandon som Apple Remoten har. Det är RB som tolkar kommandona och gör så att exempelvis volymreglaget på fjärren höjer och sänker volymen i datorn. Efter att du registrerat alla virtuella Apple Remotes i RB (genom att trycka på fjärrens alla knappar) och avaktiverat paring är det dags att ställa in kommandona för respektive program. T.ex. så vill du kanske inte att fjärrens playknapp ska skicka ett mellanslag i både iPhoto och i iTunes. Då måste detta ställas in manuellt. Visserligen går det att göra en global inställning för fjärren, där samma kommandon skickas i alla program, men det blir knappast lyckat. Själv har jag dock vissa knappar globalt inställda: RB-menyn, piltangenterna, quit (långt tryck på Exit-knappen), return etc. * ) Apple Remote har 6 knappar men 12 funktioner. Det beror på att varje knapp kan hållas intryckt och därmed skicka ytterligare ett kommando.

Behaviors

Räcker inte de fördefinierade kommandona i RB till så går det att skapa egna. Det gör du under Behaviors. Dessa blir sedan valbara inifrån Inställnings-delen. För med info se RBs hjälp. För att göra det enkelt för dig att matcha Harmony-fjärrens knappar kan du ladda hem min knappuppsättningskarta (Word-format).

Elgato EyeTV

Tv-stickan

Elgato har många olika varianter av tv-stickor. Vissa säger att de är överprissatta jämfört med konkurrenternas stickor, men jag tror ändå att Elgatos stickor är det bästa valet. Det är ju trots allt Elgato som gör EyeTV, som idag är den bästa mjukvaran för att se på tv i Macen. Dock har jag vänner som köpt billiga stickor på Clas Ohlson som funkat prima. Det sägs också att Elgatos stickor kräver en generellt hög antennsignal för att funka bra. Själv har jag inte märkt några problem, men så har jag också kabel-tv. Jag valde Hybrid-modellen av tre anledningar. Den klarar av:

• Både analog och digital tv (DVB-T och DVB-C)
• Både SD- och HD-tv (det senare hänger också mycket på datorn)
• Analog radio

Analog radio har jag i efterhand kommit fram till kanske inte var så nödvändigt, då majoriteten av radiokanaler idag sänds live via nätet. Dock är det användbart om man vill kunna timerinspela radioprogram. I EyeTV-paketet medföljer även med en videokabel (composite och s-video) om man vill ansluta exempelvis ett tv-spel eller en digitalbox (som tillsammans med Harmony-fjärren funkar utmärkt). Fördelen med en digitalbox är att du slipper kostnaden för en CI-modul som krävs för att se på betalkanaler (förmodligen slipper du också att slita hår pga allt krångel med den). Majoriteten av Elgatos tv-stickor har en inbygd IR-mottagare. Rent teoretiskt borde den gå att använda som substitut för äldre Macar som saknar IR-mottagare, men jag har tyvärr inte gjort några test ännu tillsammans med Harmony-fjärrkontrollen. Ett problem för att använda den medföljande EyeTV-fjärren är att tv-stickan oftast kopplas in på baksidan av datorn och därmed blir osynlig för fjärrens IR-signaler. Att ha den liggandes framför datorn funkar, om man har tillräckligt lång USB-sladd  men det är knappast estetiskt tilltalande.

Mjukvaran

Den mjukvara som följer med Elgatos tv-stickor är mycket gedigen, även om den har lite för få inställningsmöjligheter. Alternativ till EyeTV är: The Tube, iTV och XTelevision. Timerinspelning funkar utmärkt, även när du har datorn i viloläge. Men var beredd att ha rejält med diskutrymme då en timmes okomprimerad film i SD-kvalité tar ca. 3,5 GB. Eftersom jag i dagsläget har analog kabel-tv (via Comhem) missar jag alla intressanta informationsfunktioner som digital-tv erbjuder typ programinformation och så kallad "comskip". Det senare innebär att reklamblock hoppas över i inspelat material. Pluginen Etv-comskip fixar detta. EyeTV kan hantera externa källor för EPG-information. Vanligtvis ingår ett 12-månadersabonnemang på tvtv.co.uk när man köper en Elgato-tvsticka. Här är en guide till hur man konfigurerar detta. Det ska även gå att använda gratislösningen SweDB XMLTV Grabber for EyeTV, som använder sig av XMLTV och SweDB. Här finns en guide hur man gör. Och här är ytterligare ett sätt att gratis tanka hem EPG-data. En bra widget som visar svenska tv-tablåer hittar du här. En annan trevlig funktion som finns inbyggd i EyeTV är att du kan dela ut inspelade program på nätverket. Med den gratis server-/klientmjukvaran CyTV går det dessutom att streama ut live-tv till vilken dator som helst, till exempelvis VLC eller en webbläsare. Med lite flax ska det till och med gå att byta kanal i den senast skarpa versionen, även om jag inte fick det att fungera. Använder man bara servermjukvaran funkar det dock hyfsat att ta emot strömmen, från både webbläsare och VLC på klientburken (bortsett från kanalbytandet då). En ny version (0.7) är emellertid på gång, och den verkar lovande (än så länge en tidig alfaversion). Vill du kunna nå Front Row inifrån EyeTV finns ett dolt kommando för detta. Här finns en lista på snabbkommandon i EyeTV som kan vara bra när man ska programmera Remote Buddy.

Tips & länkar

• eyetvCamd – Plug-in för s.k. card sharing i EyeTV. Laddas enklas hem härifrån.
• EyeTV Over Web – Liknande CyTV låter den här mjukvaran dig att se på EyeTV-material via nätet.

Plex

Plex är ett lovande mediacenterprogram som än så länge befinner sig på betastadiet. Det bygger på open source-mjukvaran XBMC som ursprungligen utvecklades som ett alternativ till mjukvaran i Xbox. Ytterligare en XBMC-variant tillgänglig för Mac är Boxee. Till skillnad från de andra varianterna har Plex har anpassats för att lira bra tillsammans med Apples iLife-svit och är idag det "macigaste" alternativet av de tre. Ibland skiner Xbox-arvet igenom i saker som navigation och buggar. Plex styrka idag är utan tvekan dess funktioner. Dess svaga punkt – om man nu får kalla det så – är interfacet. Förhoppningsvis kommer dock det att utvecklas ju längre utvecklingen fortskrider. Plex främsta funktioner är bildvisning, musikuppspelning, videouppspelning och webbradio. Just videouppspelaren är troligtvis bland dom bästa som finns för Mac-plattformen idag, i och med att den sväljer tunga filmer som andra spelare går bet på. För att komma igång med Plex räcker det egentligen med att starta programmet. Det är relativt självförklarande och stöter man på patrull är det bara att konsultera startguiden. Det som kan ta tid att ställa in är källorna – som är de platser där Plex letar efter mediafiler – samt "scrapingen" av filmer – som innebär att Plex letar upp posters och information till filmerna. Plugins och annat är mycket enkelt att installera då det görs inifrån Plex. Några av de mest intressanta är de för SVT Play, Viasat Play (TV3, TV6, TV9), TV4 Play, Spotify och YouTube. Som en parentes kan jag inskjuta att det även finns en rad unsupported plugins som man kan ladda hem och installera. De viktigaste tangentbordskommandona för att styra Plex är: CMD+F = Växla fullskärmsläge Esc = Gå tillbaka C = Kontextmenyn M = Inställningsmenyn vid uppspelning Piltangenterna

Tips

• Mediaserver. En sak som är viktigt att komma ihåg är att ha den så kallade Mediaservern igång ( Inställningar > System > Mediaserver > Läge ). Utan den kommer saker att börja bete sig konstigt och sluta fungera.
• Väderinställningar. Det är inte alltid det går att ange en närbelägen ort i Plex väderinställningar. Vilka svenska orter som finns att välja bland hittar du här.
• Media-scraping-funktionen fungerar bäst när filmfilerna på din hårddisk är döpt enligt principen Filmnamn (utgivningsår).avi. Exempel: Batman Begins (2005).avi
• Plex Skin Installer. Ett installationsprogram som laddar hem alla väl fungerande skins till Plex (följ guiden här).
• Manage Your Media Using Plex. En snabbguide till Plex där man visar att även Airfoil fungerar tillsammans med Plex.
• Svensk radio. En enkel plugin som gör det möjligt att lyssna på svensk radio i Plex. Vi får hoppas att den utvecklas vidare.
• Advanced Guides. Wiki-sida som bland annat beskriver hur man rippar Blu-Ray-filmer.
• Game Launcher. Plugin som gör det möjligt att "scrapa" och starta emulatorer inifrån Plex.
• Hårdvaruaccelererad H.264-dekodning. Ger en rejäl skjuts åt filmer som är kodade med H.264. Kräver att Macen är utrustad med GeForce 9400M. Funkar ypperligt!

Front Row (FR)

Front Row är Apples egna sätt att göra innehållet i iTunes och iPhoto lättåtkomligt från soffan, gömt bakom ett snyggt och soffvänligt interface. Tyvärr är FR väldigt begränsat i sin funktion och slutet gentemot andra källor än Apples. Dock finns det plugins som gör FR lite roligare. PyeTV är en, som gör att man kan nå EyeTV inifrån FR, vilket funkar sådär. En annan, likadan plugin är FrontTV. Sedan finns Sapphire som ger stöd för fler filmformat och automatisk laddar ner filminformation från IMDb m.m. – ungefär som i Plex. Med pluginen Understudy får du åtkomst till strömmande video (Hulu, Netflix, YouTube och BBC iPlayer) och med Emulators Plugin for AppleTV kan du starta emulatorer inifrån FR.

Radio

Analog fm-radio finns, som tidigare nämnts, i EyeTV Hybrid och fungerar utmärkt. Efter lite meckande med QuickTime och Perian och Flip4Mac blir iTunes en minst lika kompetent radio som sväljer allehanda strömmade ljudformat. Som du säkert vet ingår flera hundra internationella radiokanaler i iTunes som standard. Vill du ha ännu fler – då kanske främst nordiska kanaler – då ska du ladda hem och installera detta iTunes-script som ger dig tillgång till en uppsjö av nordiska radiokanaler. Observera att Apple har tagit bort funktionen att spela WMA-strömmar i iTunes 8.

Problemen (jo, de finns)

Slutligen, de problem som jag har stött på och som jag ännu inte har funnit någon lösning till:

• Mac Mini till tv. Bilden på min tv är superb men det existerar ett problem. I och med att datorn uppfattar tv:n som just en tv har jag bara att välja på PAL (50 Hz) och NTSC (60 Hz) under bildskärmsinställningar. Det medför ett subtilt flimmer på tv:n på grund av att svepfrekvensen är för låg. För det mesta märker man inte av det, men ibland är det påtagligt. Min tv stödjer upp till 60 Hz via HDMI-ingången, förmodligen går det inte att få högre frekvens genom HDMI. VGA-porten på tv:n stöder dock upp till 75 Hz. Jag har testat att skapa egna inställningar i SwitchResX (1600 x 900 75 Hz) men det vägrar fungera. Uppdatering: Efter en hel del laborerande upptäckte jag att flimret kom av att tv:ns bakgrundsbelysning var för lågt ställd. Då alla LCD-tvapparater lider av så kallad clouding i varierande mån, hade jag för att minska detta dragit ner bakgrundsbelysningen till ett minimum. Då jag drog upp den till ca 60% så försvann flimret. Dock kvarstår cloudingen. Mina egna tv-inställningar hittar du här.
• EyeTV. Min första tanke var att köra all tv via EyeTV, men det visade sig att EyeTV i dagsläget genererar för låg bildkvalité, i alla fall i analogt läge på en 46" tv. Jag bor i ett HSB-hus där jag har att välja mellan analog kabeltv och Telia digitaltv (bra bildkvalitét, men det kostar extra). Tv:ns inbyggda analoga avkodare ger betydligt bättre bild än EyeTV, vilket förmodligen har att göra med att EyeTV inte har några bildbehandlingsfunktioner att tala om. Så i dagsläget nöjer jag mig med att använda EyeTV som videobandspelare.
• Tv, stereo, Mac. En del elektronikprylar har skilda IR-kommandon för av och på. Det är en utmärkt funktion när man ska använda dem tillsammans med en fjärrkontroll som Harmony One. Varken min tv, stereo eller Mac har detta vilket medför att man inte kan göra funktionsmakron som skickar av/på-signaler. Tänk dig fallet att du har tv:n på men allt annat av. Plötsligt vill du se film och trycker på din virtuella aktivitetsknapp Se på film som startar tv:n, stereon och DVD:n. Resultatet blir att tv:n stängs av medan stereon och DVD:n sätts på. Förvisso en bagatell, men som vore trevligare om den inte fanns.
• Mac Mini och Harmony One. När jag använder fjärren till datorn kan jag uppleva att responsen är en aning fördröjd. Vad detta beror på vet jag inte. Det kan vara så att Apple Remoten har en normal seghet (jag har inte haft möjligheten att testa en Apple Remote ännu) och då är det ju naturligt att även Harmony-fjärren har detta. Jag har testat att justera signaltiderna i inställningsprogrammet för Harmony-fjärren, men utan resultat.
• Apple Bluetooth mus. Jag har Minin ansluten via trådlöst nätverk (g-standard) och har märkt att Bluetooth-signalerna ibland störs av detta. Det är inte ofta men när man laddar ner något riktigt tungt som tar upp hela nätverkskapaciteten så händer det att musen hackar vid rörelse.

Tips & trix

• Konvertera FLV till MPEG4. Ibland går det inte att konvertera Flash-video (.flv) till något QuickTime-vänligt format vare sig med Perian och/eller iSquint. Jag gissar att det är en bugg i Perian som sätter stopp för detta. För mig har det dock räckt med att byta ut filmfilens ändelse (.flv) mot .mp4 så har QuickTime svalt videofilen. Alltså: ingen konvertering verkar behövas så länge .flv-filen är kodad med MPEG4, bara QuickTime och Perian.

Diverse länkar

• MacWorld.com – Mac mini media center.
• Pure-mac.com – Media center-applikationer.
• Overclockers – Guide hur man skapar ett Mac Mini-mediacenter.
• Fast Mac.com – Blue-Ray-spelare till Mac Mini.
• Amex Digital – Blue-Ray-eftermonteringskit till Mac Mini och iMac.
• Handbrake Video Transcoder
• PS3 Media Server / Nullriver MediaLink / Connect360 / iSedora – För att koppla samman PlayStation 3 / Xbox 360 och UPnP/DLNA-prylar med Macen.
• iSquint – "Light-varianten" av VisualHub för att konvertera diverse videoformat till MPEG4.
• EMUlaunch – Interface för att starta ett 15-tal olika tv-spels/arkademulatorer, t.ex. inifrån Plex.
• AppleScript – Lösning för att styra Macen via email.
• SubFix – Korrigerar enkelt tajmingen på undertextfiler (.srt).
• My OSX freeware – Mjukvarublogg som listar nya, intressanta program.
• 123Macmini.com – Diskussionsforum helt ägnat åt Mac mini.
• DLNA Server Comparison Chart – Jämförelse mellan olika DLNA-mjukvaror på olika plattformar.
• Windows Vista Mac IR Driver – Drivrutin för att använda Mac-fjärrkontrollen under Vista (på Intel-macar).
• Shades – Ett litet program för att steglöst dimma ner skärmen, eller om man så vill, justera dess ljushet.
• DiscRotate och Scharping – Sänker läshastigheten (och ljudnivån) på din optiska DVD-/CD-drive. Även nollställning av PRAM har rapporterats fungera.
• Overflow – Den alternativa docken för att öppna program och dokument. Perfekt på en liten touch-screen.
• Sandman – Trevlig och inspirerande sajt om Mac-baserade mediacenterlösningar.
• FLV Crunch – Gratis videokonverterare.
• Stop Dashboard widget – Stoppar Dashboard och dess widgetar, vilket frigör RAM och processorkraft.
• Burn – Gratis och mångsidig CD/DVD-brännare.
• MakeMKV – Program för att rippa DVD/BD på Macen.
• Subler – Addera/redigera dataspår i MPEG4-filer.
• Teleport – Arbeta sömlöst med flera Macar samtidigt genom att dela tangentbord, mus och urklipp mellan dem, som om de var olika skärmar.
• VideoSpec – Program som ger detaljerad information om videofiler.
• Installera en Mac utan skärm – Guide hur du startar och konfigurerar den utan skärm (dock med hjälp av en MacBook).

Jag har som ambition att fylla på den här guiden med alla nya framsteg jag gör. Hoppas att guiden kan komma till användning för någon. Kommentarer, rättelser och förslag tas tas tacksamt emot.